Não me deixe
Snart slut på jobbet.
Eftermiddagarna är de segaste, oftast har man arbetat bort allt att göra så de att det återstår 2 timmars dö-tid.
Jag har vant mig fast jag har knappast anpassat mig efter det.
Och idag var det för jävla många köttboxar att köra ut, suck o ack o ve o alltihop. Hehe.
Som tur är har jag Lisas kalas ikväll att se fram emot.
Lisa fyller 23 imorgon och dessutom har hon & Johan förlovat sig.
GRATTIS!
Shit, de e hur grymt som helst. Visst blir man alltid paff men nog borde man sett de komma.
Om deras förhållande någonsin skulle brytas så är det ungefär samma som att kärleken skulle sluta existera.
Okej, de var kanske lite över drivet. haha.
Men dom är liksom radarparet som fortfarande håller ihop och som får oss singlar att hoppas att de finns nått lika bra där ute för oss också.
(personligen så skiter jag i relationer eftersom det inte är min grej uppenbarligen)
Imorgon ska jag hänga lite med Andreas och gå på diverse möten.
Väntar på besked om fika/häng men det dröjer...
Helgen blir änna go med facklig kurs, läsa genom Handels senaste kollektivavtal och så caféet på söndag.
Tror jag skippar att festa den här helgen också.
Jag orkar ändå inte...
Nu när jag äntligen lärt mig att tapetsera (tack som fan Lisa, haha) så blir väl köket helt färdigtpysslat i helgen också.
Segerns sötma efter en kvinnas vinst
Äntligen.
Jag har aldrig tvekat på att Stureplansprofilerna är skyldiga, helt och hållet.
Redan från första skrivelse har jag jämfört bevisen, läst rapporterna och förhören.
Att det finns folk med olika sexuella böjelser, behov, nischer osv är lika självklart som det finns folk med olika matvanor.
Men att någon, vare sig kvinna eller man, skulle vara med på en sån extrem förnedring anser jag vara total bullshit.
Hur mycket man än vill bli förnedrad, så har jag väldigt svårt att tänka mig att det varit på lika villkor.
En av försvarsadvokaterna är av åsikten att man borde analysera kvinnans samtal till SOS noggrannare.
Björn Sandin: "Man bör undersöka om kvinnan var upprörd för att det hade hänt något eller för att hon brukar bli labil när hon druckit alkohol".
Ursäkta mig Björn, men är du inte helt på det torra?
(ungefär: de var de dummaste jag har hört)
Okej, jag vet. Försvarsadvokater har enbart en uppgift: att se till att sin klient är oskyldig tills motsatsen bevisats.
Men sorry Björn och Peter, era klienter är bevisat skyldiga skyldiga och åter skyldiga.
Ibland kan svenska rättssystemet förvåna en. Och glädja en.
Även om jag fortfarande har svårt att förstå varför tingsrätten valde att fria...
(och jag hoppas att det inte har med "hellre fria än fälla..."-tesen att göra)
Kvinnans liv blir sig aldrig likt, när ett NEJ helt plötsligt var ett rungande JA i 2 mäns öron och därav valet att ta sig enorma jävla friheter....
Fy fan säger jag och hoppas att om jag får en dotter så kommer hon knäcka nötterna på den jävel som skulle våga sig på att ta sig friheter mot någon annans vilja.
Boring, boooring
Mitt sociala liv har mest levt upp till sin normalkvot genom internet, thank god att folk är tillräckligt kommunikativa när alla tror att man har pest och kommer smitta dem.
Däremot har jag faktiskt satt mig bredvid de få människor (Linus och Tina) som vågade komma hem till oss för att se den otrooooligt tråkiga EM-kvalsmatchen ïgår och hostade i hopp om att faktiskt kunna smitta någon.
Den enda som verkar påverkad av vad-som-nu-går-just-nu är Spattis.
Å andra sidan är han sjuksköterska så han kan lika gärna snappat upp nått från öron/näsa/hals.
Om livet återvänder till det normala imorgon, dvs jobbet, så har jag ännu en student att handleda.
Suck.
Hoppas han är snygg iaf.
(yeees, i'm sooo bored)
The flu is gonna get you...
Jag hoppas bara på att det inte är influensan som kommit för att mig också, men med min otur vet man ju aldrig.
Det hela började urarta natten till idag, då jag bara låg o hostade och kände febern åka runt i kroppen.
Nån timme innan jag skulle upp fick jag krampanfall i vaderna och de flesta vet hur obehagligt det är.
Själv har jag inte haft kramp i vaderna sen jag tränade mycket (typ 1,5 år sen) och överansträngde vadmusklerna.
Men inte ens det var i närheten av hur jävla ont det här gjorde.
Ett besök på MVC en timme senare gjorde mig inte direkt gladare när barnmorskan informerar mig att det tar längre tid att bli frisk när man är gravid pga all ansträngning.
Som tur är så är det bara jag som tar stryk av att vara sjuk, bebisen klarar sig undan så det slipper jag ju oroa mig för. Om jag nu inte skulle bli allvarligt sjuk, för då vet jag faktiskt inte hur det hela påverkas...
Dagen slutade med att jag drog från jobbet runt 14ish och sen har det mesta varit i en stor jävla dimma.
Jag har precis klarnat till nu och inser återigen hur grinig jag är när jag är sjuk.
Tråkigt för folk i min närhet bara, jag blir typ 5 år gammal och inget är bra.
Nu är jag i valet och kvalet om jag kommer orka gå till jobbet imorgon igen, jag har verkligen ansträngt mig för att gå dit varje dag, trots att jag varit sjuk, med inställningen att allt bara kan bli bättre.
F O O L Y O U!
Tur att man har internet så att man typ kan vara social ändå.
(Alla finns ju på facebook, haha)
Plasticworld
Väldigt sällan händer det att systemet stängs ner på företaget.
Det är det värsta och, faktiskt, bästa som kan hända.
Inget funkar, folk blir först sura och de som missat att bli informerade står mest och ser förvirrade ut i väntan på att någon ska förklara för dom.
Sen så funkar allt som vanligt, med lite småändringar eftersom allt måsta skötas manuellt.
För min del innebär det en avkoppling på ca 15-20 min tills de hela är fixat.
Och sen har jag och min kollega massor att ta igen medan folk går på lunch.
Aaah, 10 min av tystnad.
Underbart.
I annat fall skulle man säkerligen svära över all datorisering, som min kollega Patrik gör, men varför lägga ner energi på att störa sig när saker fortfarande kan skötas manuellt...?
Jag försöker hitta de där små bra sakerna som gör att man står ut med jobbet i ca 1,5 månad till.
För jag avskyr verkligen mitt jobb just nu.
...and now, they want more...
Fint besök från både sveriges baksida, även kallad hufvudstaden, och från söder.
Det blev både fest och dans o lite till, uppdateringar på skvaller och vad som hänt sen sist.
Så köket är såklart inte färdigt på långa vägar, haha.
Lördags kväll bjöd på fest hos min syster och det var trevligt, trodde att umgänget skulle vara lagom packat när jag väl dök upp där men de var ovanligt städat för å vara en 30-årsfest...tur för syrran de. ;)
Sen var de dags att dra på klubb.
Hittade hela gänget på Club Traffic, som gästade staden för kvällen.
Fet D'N'B och grymma DJs i vanlig ordning, en aningen trötta var de dock eftersom de hade även kört klubb kvällen innan på Båten i Sthlm.
Det dansades långt in på småtimmarna och en & annan flört var att betrakta.
Sen var jag helt slut och det var skönt att åka hem vid 3-tiden.
Igår var det då dags för GAIS-BP.
Vädret sög som vanligt och det var nog en av de tråkigaste matcherna ja bevittnat på hela säsongen.
Fast vi vann ju med 2-1!
Från första målet till slutet så hände fan inget förrän i förlägningen. Och då var de en jävla massa.
Men men, man kan ju inte få allt.
Så bara för att helgen var på tok för händelserik så får man ju måla hela veckan.
Tur att man är sjuk så att man kanske kan muta någon annan att göra det. ;)
At the discotheque
Eller ja, för min del är de helg om ungefär 25 min.
Mycket som ska göras: måla, tapetsera, handla present till syrran (morsan har ja redan fixat present till, tacka vet ja internetshopping. hehe), vara frukost/lunchvärdinna osv.
Fast ikväll är det bio som gäller.
Senaste Resident Evil-filmen blir det och nog e de spännande alltid.
Och kvällen har mer spännande att bjuda på än bara filmen.. ;)
Imorgon blir det även kalas hos syrran och sedan klubb.
På söndag är det GAIS - BP, det får man ju inte missa.
Känns som en bra helg att se fram emot, men när jag kollar på min lista över saker att göra, ställen att vara på och personer att träffa....ja, då känns den alldeles för kort.
Trevlig helg!
Domarskandaler
I helgen var jag som sagt i Sthlm.
Efter att ha bevittnat både DIF - ÖSK (4-1) på lördagen och AIK - GAIS (0-0) på söndagen så kan jag klart påstå att det inte finns objektiva domare på sthlms-matcher.
Domaren i första matchen var solklart partisk djurgårdare och domaren i vår egen match visste nog inte riktigt vad han sysslade med. Antagligen hatade han båda lagen, klara felbedömningar hela matchen igenom.
Man kan tolka detta som att allsvenska domare knappast vågar mucka med sthlmslagen, speciellt inte när de är i guldposition.
Trots detta är jag mycket nöjd med att vi återigen lyckades sopa undan mattan för AIK:s guld.
Tråkigt att vi inte lyckades vinna, då detta var en av våra bättre matcher på hela säsongen.
Men ett poäng som satt fint, det kan ingen ta ifrån oss.
AIK-buset (som min far kallar dom) var självfallet mycket upprörda och polisen hade svårt att hålla ställningarna, vilket resulterade till att GAIS-supportrarna fick stanna instängda på Rå(tt)sunda i nära en timme efter matchen.
Stackars busschauffören fick hitta sin buss med försök till vandalisering.
Dock var de "bara" 2 rutor som blivit lite knäckta och hemfärden verkar ha gått ok.
Min egen sthlmsvistelse var mycket trevlig och underhållande.
Kl.5 måndag morgon ville jag bara stanna, vilket är en ovanlig företeelse.
Det bjöds på fest*4, släktmiddag, trevligt sällskap, shopping, sightseeing, nya och gamla bekantskaper osv.
Träffade även mitt senaste kusinbarn, en charmig och totalt galen snart 2-åring vid namn Max.
Alla trodde att detta skulle avskräcka mig inför mitt eget barn, men icke...
Helt enkelt hade helgen allt.
Precis vad jag behövde.
Så självklart åker jag tillbaks om en månad igen, då det även är vår sista match....mot Hammarby.
Grattis till min syster Sandra som fyllde 30 år (tant) igår!
Och grattis till Adrian som fixat egen lägenhet.
hey babeyriba!
Det blev flyg istället för tåg eftersom det är omöjligt att få tag i biljetter på löningshelg, tydligen.
Jag älskar att flyga, speciellt på kvällen.
Det är mysigt och trevligt. Dessutom tar det inte så lång tid.
Tycker att 400 kr för en flygbiljett + 170 kr t/f flygplatserna på en fredag är inte att bråka om...helt okej.
På söndag är det match.
AIK - GAIS.
Det är mest därför jag åker upp + att träffa vännerna såklart.
Semester!
Så imorgon blir det lunch eller middag med släkten och sen raj-raj med kompisarna på kvällen.
Några tjejkompisar som bor på söder har tydligen nått kul rock-hak de hänger på jämt, ska bli kul att kolla in lite nya ställen o så.
Och träffa lite annat folk förstås...;)
sometimes I run away
Ännu en hektisk vecka är på väg mot sitt slut.
Jag längtar.
Jag längtar till Sthlm (ja faktiskt!), jag längtar till mina vänner, jag längtar efter vila....
Det har nog aldrig varit såhär mycket att göra som nu.
Kanske ska vara glad för det ändå, att jag har något att sysselsätta mig med.
Fast jag har ändå inte direkt kommit någonstans med det jag egentligen borde gjort under veckan, typ lägenheten o det....
...så jag smiter från det i några dagar till.
Derbyt då.
Ingen var väl förvånad över att vi förlorade.
Egentligen.
Men surt, som räven sa om rönnbären.
Det gjorde ont i hjärtat på var och en av oss, det kan ingen förneka.
Jag var väldigt off sen tidigare på dagen och kände att för en gångs skull var det skönt att inte vara på LM-stå.
Och självklart blev det bråk efteråt.
Suck.
Min rygg är inte som den ska.
En lösning är att bli sjukskriven, antingen 25, 50 eller 75%...om jag inte vill bli sjukskriven helt.
Men det ligger bara på diskussionsstadiet ännu.
Tills vidare får jag inte göra tunga lyft, ta de lugnt med träningen och vila en massa.
Det är inte direkt vad min livsstil går ut på.
Och all den där informationen.
Det kändes som att jag visste svaret redan innan någon sa det.
Sanningshalten var aningen väl mycket.
Hur ska jag gå vidare med den nya vetskapen?
I vanliga fall skulle jag ju ta upp det till diskussion med honom trots att man vet att det bara blir bråk.
Jag känner att jag inte orkar bry mig alls faktiskt. Det liksom bara rann av mig...typ "jaja, de var väl de ja visste" och så ryckte jag på axlarna.
Okej. Faktum är att han ljugit hela tiden.
Faktum är att man inte kan veta säkert när han talar sanning eller inte.
Men, det är inte mitt problem längre.
Imorgon åker Andy mot destination Singapore.
Hur fett är inte det liksom?
Lite avis är man ju, även om stackarn e lite smått nervös.
Första stopp är Sidney, Australien.
Lycka till gubben!
Morning has broken...
Produktionen + förmåner leder till högre konsumtion av kapital och material.
Och detta håller igång kapitalets maskineri.
Som en ond cirkel ungefär.
Jag är så förbannat trött!
En av mina (antagligen) sista övertidsmorgnar idag, mest pga derbyt, och min rygg är redan på bristningsgränsen.
När jag plockade två köttordrar igår eftermiddag, strax innan produktionsstoppet, så hände något med min rygg återigen. Kanske var det den 18 kg tunga köttbacken med spareribs på hyllplan D som flyttade något i ryggen.
ONT!
Onekligen bör jag inte arbeta i mitt tillstånd men det återstår 2 månader till frigivning, om förnedringskassan godkänner min ansökan. Hålla tummarna, hålla tummarna....osv.
Utmattningen är på nivå hög, jag borde inte klaga alls.
Om jag bara inte hade varit så off....
Ikväll är det derby!
GAIS - IFK.
Får vi se änglafallet denna gång månne?
Projekt "göra-om"/"rensa ut"
Vi fick klartecken att börja med köket dagen efter att de var klara med golven.
Helgen har alltså gått åt till planerande...
...eller ja, de skulle bara gått åt till det.
Men så blev det diverse fester och utgångar som kom ivägen.
Träffade på en polare som nyss blivit pappa och de var kul att höra om de hela.
Ska försöka hooka mig någon tid med den nyblivna familjen snart, barnet är tydligen väldigt lik sin far haha.
Helgerna verkar ha en tendens att bjuda på en hel del tokigheter och jag skulle behöva vila ut.
Istället ska man lyckas bli sjuk.
Och självklart har jag mer än allt i världen att ordna med just nu.
Bla bla, suck o stön...
Tur att jag har semester långt bort från göteborg i helgen.
the longer we stand...the further we fall apart
Kanske ska jag vara glad över att jag är ensamstående och att jag ska vänja mig vid detta eftersom jag själv inte blev bedragen den senaste gången?
Eller är det värt att någon gång fundera på om man ska våga sig på att känna något för någon igen?
Det tål väl att tänkas igenom.
Dock kan det vara svårt att få ett bra svar på det hela.
Som gravid är man aldrig riktigt klok, speciellt inte på sig själv.
Alldeles för mycket hormoner i omlopp gör det svårt att vara/tänka logiskt och rätt ofta kan det vara svårt att styra sitt humör. T.ex. att bli arg för minsta småsmak eller börja gråta för att byrån har fel färg.
Många gånger har det slutat med att man skrattat åt sig själv och undrat vafan man sysslar med egentligen.
Det underlättar att se humorn i det stora hela.
Exempelvis blir många gravida skrockfulla och tänker rätt ologiska saker.
"Om jag köper barnvagn nu så kommer det hända något med min bebis,om jag planerar för långt i förväg så kommer det hända nått dåligt."...osv....
Logiken finns inte där.
Eller som alla hypoteser om t.ex. att slår bebisens hjärtslag över en viss siffra så är det en tjej eller får man enorma sötsug är det en pojke.
Jag själv är en av dessa gravida kvinnor som blir lite smått tokig ibland.
Uppenbarligen är detta speciellt vanligt när man väntar sitt första barn.
Min barnmorska brukar le åt alla dessa skrockfullheter och när vi diskuterar min egen inbillningsförmåga så börjar jag känna mig normal igen och logiken återvänder.
Fast fortfarande är det ändå något som stoppar mig från att planera något mer än det andra planerat åt mig....
Som en annan gravid kvinna sa: man behöver ju inte utmana ödet i onödan.
Men jag ser det liksom inte på det sättet heller, för jag har aldrig trott på ödet.
Och jag har aldrig någonsin varit skrockfull heller.
Hur många gråa hårstrån kommer jag att ha lagom till min egen förlossning?
Närmast gissat vinner en utekväll. (haha)
Min kära mor kommer upp om några veckor med barnvagn, tvättkorg och (antagligen) spjälsäng.
Jag har funderat i flera dagar nu om det inte är för tidigt ändå...
Jävlar, there we go again.
(haha)
Run along, life's too short...
Det var liksom som att hoppet fanns kvar om att GAIS faktiskt skulle vinna, även om jag sa till Patrik Persson att jag gick in med attityden att vi skulle förlora.
Men 2-2 i slutändan (trots bitterheten över att missat mål på en straff) kändes helt okej tillslut.
I början av hemresan från Kalmar så kändes det ändå som en förlust, men efter att det hela sjunkit in och diskuterats till sin spets så var 1 poäng inte helt fy skam.
Resan började i vanlig ordning från Gustav Adolfs Torg kl.11.
(grönsvart gbg hade en egen buss)
Detta var sista resan med limobussen så vi visste att den på något sätt skulle bli speciell.
Eftersom det var söndag så var stämningen en aning svag (bakfylla?) förutom att Frallan i vanlig ordning visade upp sin pung.
Min stackars skyddsling fick ett ledsamt besked halvvägs om att ponnyn hon sköter om är såld nu.
Sörja får man och efter ett tag var det okej igen.
Vi kom fram till ett blåsigt och öde Kalmar, sprang till krogen och hann med en öl innan de var dags att skynda tillbaks till deras kackiga arena (självfallet utan tak).
Efter en rätt spännande match och både glädje och besvikelse tackade vi vårt kära lag och gick mot bussen och hemresan.
Detta var säsongens sista resa med Gårdakvarnens supporterbuss för min del.
De kvarvarande bortamatcherna kommer jag att vara på plats redan dagarna i förväg (eftersom det är på söndagar) och åka tåg hem eftersom jag början känna att min ork inte är lika stor längre.
Hemresan var betydligt vildare än ditresan och det diskuterades bl.a. om vad som hänt med dagens ungdom (med gänget längst bak i bussen i åtanke, haha) eftersom de var så slitna och inte orkade hänga med i "medelåldersgängets" härjande.
Efter att vi stannat i Växjö för att äta och diverse folk förolämpat McD-personalen med bl.a. "vi tycker inte om grisknullare" så fortsatte färden hem utan några ytterligare större raster.
Däremot kom i vanlig ordning Manu Chao på stereon och det dansades och härjades en sista gång i mitten av bussen. Stämningen var ypperligt god och trevlig och reseledaren var nog nöjd när han dansade med och log.
Den sista biten var nog hela bussen vaken och igång och det blev både hissar & dissar och även ett Glade's-krig bröt ut. Jösses I say.
Peter var nog sötast när han köpte en Shrek-leksak på McD, blev missnöjd när han inte fick den han bad om (så går de när man förolämpar personalen haha) och gav bort den till mig för att vara först med att ge mitt barn en leksak. Det var för gulligt, haha.
Väl hemma i kära Göteborg fick man som vanligt vänta på spårvagnen i all evighet.
Jag o Bernt hade sällskap och diskuterade allt från matchen till att jämföra våra liv och leverne medan vi väntade.
Han har trevligt nog en dam som tycker om honom och gärna ville bli väckt när han kom hem.
De gjorde mig själv lite nostalgisk eller vad man nu ska kalla det när man inser vilka saker man själv saknar.
Att hålla sig vaken/bli väckt sent på kvällen, att han sover bredvid en och vill kramas, att han snarkar i ens öra och driver en till vansinne.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna de mest irriterande sakerna, som ändå var något av det gulligaste med honom.
Men när jag kom hem till mina "tonåringar" och fick gå o släcka lampor i diverse rum och sedan sjönk ner på min säng så kom tomheten. Tänk att man gnäller på såna småpetitesser som sedan är det som betyder mest.
Så jag suckade och släckte min egen lampa och somnade. Ensam.
Christer Wallin - ett jävla svin
Den frågan har väl de flesta ställt sig vid det här laget.
Christer Wallin, vår egen man som är GAIS i själ och hjärta och gjort grymt mycket för föreningen, kommer plötsligt med underliga spekulationer och idéer (som självklart var förankrat i ÖIS från första början).
Såhär kan vi inte ha det.
Från att man trott att det handlade om ett dåligt skämt fött i BlåVitts fula näste till ett stort mediauppbåd där saker och ting "förklarades" av våra kära ordföranden i GAIS, ÖIS och Häcken.
Förstår de inte att det aldrig kommer att funka?
Att det var de dummaste någonsin?
Inte fan kommer vi att sälja våra hjärtan till nått fult som FC Gothia or whatever called...!
Nädu, Christer...frågan vi ställer oss är: vad i hela h*****e sysslar du med?!
Nog är du änna ett svin.
Så börja fundera kring att avgå, såna som dig kan vi ju inte ha som tillförlitlig ordförande.
Bättring tack!
Missa inte tv4 idag kl.9.15
För vidare informerande: www.gais.se och www.gardakvarnen.se
Kvinnan på pressbyrån
Hon är alltid glad och positiv, god serviceanda och gör allt med en lätthet som förvånar de allra flesta.
Speciellt mig.
Var får hon energin ifrån?
Det finns inget som piggar upp en tidigt på morgonen som när hon ler mot en och drar ett lagom roligt skämt.
Är det en ridå?
Eller är hon verkligen så nöjd med livet?
Alla vet att ett leende smittar oftast av sig och hon får mig att känna mig glad och alltid le tillbaka.
Och det gillar jag henne för.
Så kvinnan på pressbyrån, du är en guldklimp i den grå vardagen.
See you in hell...
Facebook.
Alla har det. Alla använder det.
Och nästan varje dag blir man överraskad, som t.ex. idag.
Jag har inte orkat ta bort inställningarna om att få mail så fort det händer något, så jag hade som vanligt fått ett mail om att någon lagt till mig på "vänner-listan".
Först kände jag inte igen namnet, men när jag såg bilden så visste jag direkt att det var J.L.
Det var längesen vi pratade och jag undrar fortfarande lite hur han hittade mig.
Nämligen ett gammalt ex/polare som jag sist träffade i Malmö för.....tja, ett antal år sedan.
Kul iaf, han hade skaffat sig en hel del gaddningar sen sist. Mycket snyggt!
Annars fortsätter livet som vanligt. På ett ungefär.
Idag började jag titta på blanketterna som måste skickas in, det är så mycket att hålla reda på och så ska man vara ute i god tid.
En våg av obehag kom över mig en kort stund där, men jag lyckades trycka tillbaka paniken för jag kommer klara det. För att försäkra mig om att jag var på rätt spår så ringde jag upp Natta för att kolla läget och stämma av.
Sen satt jag mest och kände mig sorgsen över att inget är/blir som det borde.
Det kan gå dagar och veckor utan att jag bryr mig.
Och sen en dag kan jag bli sorgsen utan att märka när det smyger sig på en.
Men det går över, det gör det alltid.
Jag måste bara sluta fundera över varför han aldrig frågar något om det....
I helgen kommer pappa förbi, det ska bli trevligt.
Förhoppningsvis blir det en utflykt till Lager 157 på lördag, yey!
Dagens 5...
No Doubt
1. Spiderwebs
2. Sunday Morning
3. Just A Girl
4. Excuse Me Mr.
5. Ex-Girlfriend
just a little bit closer...
Fredagen var klart bäst, med en sen och blöt kväll på Nef med grabbgänget från skara och diverse andra.
The Eye har alltid varit min favoritklubb.
Innan vi kom dit var det en lång runda på stan, från Järntorget & upp i Vasa och ner mot Avenyn.
Det bjöds även på några småskandaler i vanlig ordning, dock var jag "hyfsat" oskyldig den här kvällen. ;)
Helt enkelt en helkväll som hette duga!
Resten av helgen var otroligt skön med massor av hittepå.
Avslutade helgen med att simning och våtbastu i Frölunda följt av fika med J.J. som var lika snygg som vanligt.
Vi pratade om både gamla och nya minnen och skrattade gott åt hur livet har utvecklats sen vi lärde känna varandra. Man skulle ju kunna påstå att han blivit träningsberoende, undrar om de har med hans fåfänga att göra? haha. Sicken sötnos.
Kommande vecka bjuder på en hel del äventyr och så spelar ju GAIS borta mot Kalmar på söndag.
Lovely brown eyes
Jag vill dansa tills jag stupar, fast jag kommer nog tröttna innan dess. haha.
Älska klubbkvällar!
De e kul mingel, ibland finns de en del snyggt att kolla på och flörta är alltid roligt...
Knappt några timmar kvar av arbetsveckan, solen skiner ute och friheten lockar.
Tråkigt att behöva sörja mitt i allt, tyvärr har ju livet även sina obehaliga överraskningar för oss alla.
Tänker mest på min vän jens vars far ligger på sjukhus och praktiskt taget är dödförklarad.
Vi var och simmade igår.
Ett mycket bra val och det gjorde väl.
Simning + bastu efteråt rensar bort skit ur både porer och tankar... ett tag iaf.
Så innan jag ska fika med J.J. på söndag blir det simning och bastu igen, vill ju vara fräsch inför det. ;)
Fick ett inbjudningskort från en av mina mostrar med posten häromdagen.
Hon fyller år och har säkerligen bjudit en hel del av släkten.
Kommer dock inte ihåg hur mycket hon fyller, antagligen något jämnt nummer eftersom hon ska ha någon sorts bjudning.
Min spekulation är att släkten vill se mig och min mage. Min syssling är också gravid, vi ligger ungefär runt samma tidsperiod där och detta måste roa dom enormt.
Det är nämligen så att min mor, min sysslings mor och 2 av mina mostrar var gravida samtidigt när min mor väntade mig (det finns kort på detta också) och de födde alla med några veckors mellanrum.
So there we go again...
Dock vet jag verkligen inte om jag vill gå eftersom jag måste fixa en dejt till detta.
Att komma ensamstående och gravid till en släktbjudning är som att plåga sig själv långsamt och det blir knappast smärtfritt.
Det nöjet tänker jag inte bjuda på.
