mandax

Efter att ha fått reda på 2 av detta årets smutsigaste otrohetsaffärer och diskuterat detta med åtminstonde en involverad part, har tankarna farit åt alla håll.
Kanske ska jag vara glad över att jag är ensamstående och att jag ska vänja mig vid detta eftersom jag själv inte blev bedragen den senaste gången?
Eller är det värt att någon gång fundera på om man ska våga sig på att känna något för någon igen?

Det tål väl att tänkas igenom.
Dock kan det vara svårt att få ett bra svar på det hela.

Som gravid är man aldrig riktigt klok, speciellt inte på sig själv.
Alldeles för mycket hormoner i omlopp gör det svårt att vara/tänka logiskt och rätt ofta kan det vara svårt att styra sitt humör. T.ex. att bli arg för minsta småsmak eller börja gråta för att byrån har fel färg.
Många gånger har det slutat med att man skrattat åt sig själv och undrat vafan man sysslar med egentligen.
Det underlättar att se humorn i det stora hela.

Exempelvis blir många gravida skrockfulla och tänker rätt ologiska saker.
"Om jag köper barnvagn nu så kommer det hända något med min bebis,om jag planerar för långt i förväg så kommer det hända nått dåligt."...osv....
Logiken finns inte där.
Eller som alla hypoteser om t.ex. att slår bebisens hjärtslag över en viss siffra så är det en tjej eller får man enorma sötsug är det en pojke.

Jag själv är en av dessa gravida kvinnor som blir lite smått tokig ibland.
Uppenbarligen är detta speciellt vanligt när man väntar sitt första barn.
Min barnmorska brukar le åt alla dessa skrockfullheter och när vi diskuterar min egen inbillningsförmåga så börjar jag känna mig normal igen och logiken återvänder.
Fast fortfarande är det ändå något som stoppar mig från att planera något mer än det andra planerat åt mig....
Som en annan gravid kvinna sa: man behöver ju inte utmana ödet i onödan.
Men jag ser det liksom inte på det sättet heller, för jag har aldrig trott på ödet.
Och jag har aldrig någonsin varit skrockfull heller.

Hur många gråa hårstrån kommer jag att ha lagom till min egen förlossning?
Närmast gissat vinner en utekväll. (haha)

Min kära mor kommer upp om några veckor med barnvagn, tvättkorg och (antagligen) spjälsäng.
Jag har funderat i flera dagar nu om det inte är för tidigt ändå...
Jävlar, there we go again.
(haha)