mandax

Varje dag när jag kommer hem så finns det alltid 4 samma nummer på min nummerpresentatör.
Trots att jag anmält mig till NIX-registret så dyker dom upp.
Igår så ringde äntligen ett av dessa nummer på kvällen och hör o häpna så var det från min bank.
Kvinnan i luren upplyste mig snabbt om att de bara ringde för att kontrollera att jag fått mitt MasterCard & koden till kortet och för att hälsa min välkommen som kund.
Jag måste ju säga att jag blev väldigt förvånad för jag har ju alltid haft samma bank, men att de uppmärksammar en nu när man tjänar en attans massa pengar är ju sjukt bizarrt.
Ungefär som den där tidningen som skickas hem till folk som tjänar över en miljon om året (eller var gränsen nu går).

Nu går jag mest och väntar ut dagarna. På torsdag är som sagt min sista arbetsdag och det ser jag fram emot.
Jag försöker sitta och fundera ut vad jag ska roa mig med i 2 månader, förutom Malmö-resan då förstås.
De ger sig väl men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att de kommer bli en massa degande framför div. serier.

Häromnatten var jag med om en grymt läskig grej. Nog för att man kan bli väckt av att personen man sover med snarkar, kramar om en för hårt i sömnen, råkar sparka till en, snor täcket, pratar i sömnen osv....
Men jag har aldrig varit med om att någon drömmer mardrömmar så hårt att personen börjar skrika.
Jag blev brutalt väckt med hjärtat i halsgropen, bizarrt...så jag försökte väcka personen försiktigt varpå även den blev förvirrad och skrämd.
Jag sover nog aldrig så dåligt/konstigt som när jag sover med någon.

En sak att se fram emot under ledigheten är att gå på matiné, de e sjukt mysigt.
Eller att kunna gå på långpromenad när det är ljust ute.
Om inte annat så är det julbord på lördag med jobbet.
Vi försöker slå vad om vem som gör bort sig detta året, förra året missade jag allt rabalder pga att jag var sen/galenskaperna började tidigt.
I år blir de grymt spännande....
(to be continued, haha)

Något som alltid består genom hela livet är relationer.

Från födsel till dödsbädden kantas alla händelser av ens olika relationer.

Relation till föräldrar, kompisrelationer, kärleksrelationer, arbetsrelationer, sexuella relationer, hatiska relationer (även kallat fiender) osv.

Tydligen är det något som präglar exempelvis mitt liv ganska mycket, alla dessa relationer.

Jag har alltid hävdat att relationer aldrig varit min grej och för varje gång jag hävdat detta ska alltid någon försöka motbevisa mig.

(Onekligen förlorar jag oftast den diskussionen, haha)

T.ex. mina kompisrelationer.

Från jag var liten fram tills nutid finns det några röda trådar genom mina kompisrelationer.

1. Majoriteten vänner är av det manliga könet.

2. Vänskapskretsen är bred (och kan ju såklart delas upp i grupperna nära vänner, kompisar och festpolare/bekanta)

3. Jag har nästan alltid behållt mina ex som vänner.

För varför vara osams med någon man kommit bra överens med när känslorna försvinner?

(Sen att några av mina ex är kompletta idioter är en annan sak, dom umgås jag ju självfallet inte med längre).

En annan sorts relation som tydligen hör ihop mycket med mitt liv är ju då kärleksrelationerna.
Jag och en av mina storebröder diskuterar alltid detta ämne, eftersom jag bestämt vill hävda att jag inte är pro förhållanden.
Då måste han alltid påminna mig om att jag har haft X antal (för många?) sådana för att inte kunna stå för detta uttalande.
En ständig diskussion, jag anser ju att de finns andra som "avverkat" förhållande i mycket större mängd än mig själv. (haha).

Så när man nu har så många relationer, hur orkar man skaffa sig nya?
Uppenbarligen gör man ju det genom ständiga strömmar av nytt folk, vissa gillar man och vissa inte.
Min nästa relation blir antagligen till mitt eget (första) barn.
Varav jag ligger smått sömnlös och funderar på hur jag kommer bli som mamma....

...och på tal om mamma så kommer min egen mor hit på fredag med alla bebissaker.
Hjälp.