mandax

Ännu en hektisk vecka är på väg mot sitt slut.
Jag längtar.
Jag längtar till Sthlm (ja faktiskt!), jag längtar till mina vänner, jag längtar efter vila....
Det har nog aldrig varit såhär mycket att göra som nu.
Kanske ska vara glad för det ändå, att jag har något att sysselsätta mig med.
Fast jag har ändå inte direkt kommit någonstans med det jag egentligen borde gjort under veckan, typ lägenheten o det....

...så jag smiter från det i några dagar till.

Derbyt då.
Ingen var väl förvånad över att vi förlorade.
Egentligen.
Men surt, som räven sa om rönnbären.
Det gjorde ont i hjärtat på var och en av oss, det kan ingen förneka.
Jag var väldigt off sen tidigare på dagen och kände att för en gångs skull var det skönt att inte vara på LM-stå.
Och självklart blev det bråk efteråt.
Suck.

Min rygg är inte som den ska.
En lösning är att bli sjukskriven, antingen 25, 50 eller 75%...om jag inte vill bli sjukskriven helt.
Men det ligger bara på diskussionsstadiet ännu.
Tills vidare får jag inte göra tunga lyft, ta de lugnt med träningen och vila en massa.
Det är inte direkt vad min livsstil går ut på.

Och all den där informationen.
Det kändes som att jag visste svaret redan innan någon sa det.
Sanningshalten var aningen väl mycket.
Hur ska jag gå vidare med den nya vetskapen?
I vanliga fall skulle jag ju ta upp det till diskussion med honom trots att man vet att det bara blir bråk.
Jag känner att jag inte orkar bry mig alls faktiskt. Det liksom bara rann av mig...typ "jaja, de var väl de ja visste" och så ryckte jag på axlarna.
Okej. Faktum är att han ljugit hela tiden.
Faktum är att man inte kan veta säkert när han talar sanning eller inte.
Men, det är inte mitt problem längre.

Imorgon åker Andy mot destination Singapore.
Hur fett är inte det liksom?
Lite avis är man ju, även om stackarn e lite smått nervös.
Första stopp är Sidney, Australien.
Lycka till gubben!