mandax

Sicken match!
Det var liksom som att hoppet fanns kvar om att GAIS faktiskt skulle vinna, även om jag sa till Patrik Persson att jag gick in med attityden att vi skulle förlora.
Men 2-2 i slutändan (trots bitterheten över att missat mål på en straff) kändes helt okej tillslut.
I början av hemresan från Kalmar så kändes det ändå som en förlust, men efter att det hela sjunkit in och diskuterats till sin spets så var 1 poäng inte helt fy skam.

Resan började i vanlig ordning från Gustav Adolfs Torg kl.11.
(grönsvart gbg hade en egen buss)
Detta var sista resan med limobussen så vi visste att den på något sätt skulle bli speciell.
Eftersom det var söndag så var stämningen en aning svag (bakfylla?) förutom att Frallan i vanlig ordning visade upp sin pung.
Min stackars skyddsling fick ett ledsamt besked halvvägs om att ponnyn hon sköter om är såld nu.
Sörja får man och efter ett tag var det okej igen.
Vi kom fram till ett blåsigt och öde Kalmar, sprang till krogen och hann med en öl innan de var dags att skynda tillbaks till deras kackiga arena (självfallet utan tak).
Efter en rätt spännande match och både glädje och besvikelse tackade vi vårt kära lag och gick mot bussen och hemresan.

Detta var säsongens sista resa med Gårdakvarnens supporterbuss för min del.
De kvarvarande bortamatcherna kommer jag att vara på plats redan dagarna i förväg (eftersom det är på söndagar) och åka tåg hem eftersom jag början känna att min ork inte är lika stor längre.

Hemresan var betydligt vildare än ditresan och det diskuterades bl.a. om vad som hänt med dagens ungdom (med gänget längst bak i bussen i åtanke, haha) eftersom de var så slitna och inte orkade hänga med i "medelåldersgängets" härjande.

Efter att vi stannat i Växjö för att äta och diverse folk förolämpat McD-personalen med bl.a. "vi tycker inte om grisknullare" så fortsatte färden hem utan några ytterligare större raster.
Däremot kom i vanlig ordning Manu Chao på stereon och det dansades och härjades en sista gång i mitten av bussen. Stämningen var ypperligt god och trevlig och reseledaren var nog nöjd när han dansade med och log.

Den sista biten var nog hela bussen vaken och igång och det blev både hissar & dissar och även ett Glade's-krig bröt ut. Jösses I say.
Peter var nog sötast när han köpte en Shrek-leksak på McD, blev missnöjd när han inte fick den han bad om (så går de när man förolämpar personalen haha) och gav bort den till mig för att vara först med att ge mitt barn en leksak. Det var för gulligt, haha.

Väl hemma i kära Göteborg fick man som vanligt vänta på spårvagnen i all evighet.
Jag o Bernt hade sällskap och diskuterade allt från matchen till att jämföra våra liv och leverne medan vi väntade.
Han har trevligt nog en dam som tycker om honom och gärna ville bli väckt när han kom hem.

De gjorde mig själv lite nostalgisk eller vad man nu ska kalla det när man inser vilka saker man själv saknar.
Att hålla sig vaken/bli väckt sent på kvällen, att han sover bredvid en och vill kramas, att han snarkar i ens öra och driver en till vansinne.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna de mest irriterande sakerna, som ändå var något av det gulligaste med honom.
Men när jag kom hem till mina "tonåringar" och fick gå o släcka lampor i diverse rum och sedan sjönk ner på min säng så kom tomheten. Tänk att man gnäller på såna småpetitesser som sedan är det som betyder mest.
Så jag suckade och släckte min egen lampa och somnade. Ensam.