hey babeyriba!
Ikväll åker jag till Sthlm efter jobbet!
Det blev flyg istället för tåg eftersom det är omöjligt att få tag i biljetter på löningshelg, tydligen.
Jag älskar att flyga, speciellt på kvällen.
Det är mysigt och trevligt. Dessutom tar det inte så lång tid.
Tycker att 400 kr för en flygbiljett + 170 kr t/f flygplatserna på en fredag är inte att bråka om...helt okej.
På söndag är det match.
AIK - GAIS.
Det är mest därför jag åker upp + att träffa vännerna såklart.
Semester!
Så imorgon blir det lunch eller middag med släkten och sen raj-raj med kompisarna på kvällen.
Några tjejkompisar som bor på söder har tydligen nått kul rock-hak de hänger på jämt, ska bli kul att kolla in lite nya ställen o så.
Och träffa lite annat folk förstås...;)
Det blev flyg istället för tåg eftersom det är omöjligt att få tag i biljetter på löningshelg, tydligen.
Jag älskar att flyga, speciellt på kvällen.
Det är mysigt och trevligt. Dessutom tar det inte så lång tid.
Tycker att 400 kr för en flygbiljett + 170 kr t/f flygplatserna på en fredag är inte att bråka om...helt okej.
På söndag är det match.
AIK - GAIS.
Det är mest därför jag åker upp + att träffa vännerna såklart.
Semester!
Så imorgon blir det lunch eller middag med släkten och sen raj-raj med kompisarna på kvällen.
Några tjejkompisar som bor på söder har tydligen nått kul rock-hak de hänger på jämt, ska bli kul att kolla in lite nya ställen o så.
Och träffa lite annat folk förstås...;)
sometimes I run away
Ännu en hektisk vecka är på väg mot sitt slut.
Jag längtar.
Jag längtar till Sthlm (ja faktiskt!), jag längtar till mina vänner, jag längtar efter vila....
Det har nog aldrig varit såhär mycket att göra som nu.
Kanske ska vara glad för det ändå, att jag har något att sysselsätta mig med.
Fast jag har ändå inte direkt kommit någonstans med det jag egentligen borde gjort under veckan, typ lägenheten o det....
...så jag smiter från det i några dagar till.
Derbyt då.
Ingen var väl förvånad över att vi förlorade.
Egentligen.
Men surt, som räven sa om rönnbären.
Det gjorde ont i hjärtat på var och en av oss, det kan ingen förneka.
Jag var väldigt off sen tidigare på dagen och kände att för en gångs skull var det skönt att inte vara på LM-stå.
Och självklart blev det bråk efteråt.
Suck.
Min rygg är inte som den ska.
En lösning är att bli sjukskriven, antingen 25, 50 eller 75%...om jag inte vill bli sjukskriven helt.
Men det ligger bara på diskussionsstadiet ännu.
Tills vidare får jag inte göra tunga lyft, ta de lugnt med träningen och vila en massa.
Det är inte direkt vad min livsstil går ut på.
Och all den där informationen.
Det kändes som att jag visste svaret redan innan någon sa det.
Sanningshalten var aningen väl mycket.
Hur ska jag gå vidare med den nya vetskapen?
I vanliga fall skulle jag ju ta upp det till diskussion med honom trots att man vet att det bara blir bråk.
Jag känner att jag inte orkar bry mig alls faktiskt. Det liksom bara rann av mig...typ "jaja, de var väl de ja visste" och så ryckte jag på axlarna.
Okej. Faktum är att han ljugit hela tiden.
Faktum är att man inte kan veta säkert när han talar sanning eller inte.
Men, det är inte mitt problem längre.
Imorgon åker Andy mot destination Singapore.
Hur fett är inte det liksom?
Lite avis är man ju, även om stackarn e lite smått nervös.
Första stopp är Sidney, Australien.
Lycka till gubben!
Morning has broken...
Övertidsmorgnar med förmåner är den största sockerbiten för att locka arbetarna till högre produktion.
Produktionen + förmåner leder till högre konsumtion av kapital och material.
Och detta håller igång kapitalets maskineri.
Som en ond cirkel ungefär.
Jag är så förbannat trött!
En av mina (antagligen) sista övertidsmorgnar idag, mest pga derbyt, och min rygg är redan på bristningsgränsen.
När jag plockade två köttordrar igår eftermiddag, strax innan produktionsstoppet, så hände något med min rygg återigen. Kanske var det den 18 kg tunga köttbacken med spareribs på hyllplan D som flyttade något i ryggen.
ONT!
Onekligen bör jag inte arbeta i mitt tillstånd men det återstår 2 månader till frigivning, om förnedringskassan godkänner min ansökan. Hålla tummarna, hålla tummarna....osv.
Utmattningen är på nivå hög, jag borde inte klaga alls.
Om jag bara inte hade varit så off....
Ikväll är det derby!
GAIS - IFK.
Får vi se änglafallet denna gång månne?
Produktionen + förmåner leder till högre konsumtion av kapital och material.
Och detta håller igång kapitalets maskineri.
Som en ond cirkel ungefär.
Jag är så förbannat trött!
En av mina (antagligen) sista övertidsmorgnar idag, mest pga derbyt, och min rygg är redan på bristningsgränsen.
När jag plockade två köttordrar igår eftermiddag, strax innan produktionsstoppet, så hände något med min rygg återigen. Kanske var det den 18 kg tunga köttbacken med spareribs på hyllplan D som flyttade något i ryggen.
ONT!
Onekligen bör jag inte arbeta i mitt tillstånd men det återstår 2 månader till frigivning, om förnedringskassan godkänner min ansökan. Hålla tummarna, hålla tummarna....osv.
Utmattningen är på nivå hög, jag borde inte klaga alls.
Om jag bara inte hade varit så off....
Ikväll är det derby!
GAIS - IFK.
Får vi se änglafallet denna gång månne?
Projekt "göra-om"/"rensa ut"
Så har jag påbörjat det "lilla" projektet som involverar hela lägenheten.
Vi fick klartecken att börja med köket dagen efter att de var klara med golven.
Helgen har alltså gått åt till planerande...
...eller ja, de skulle bara gått åt till det.
Men så blev det diverse fester och utgångar som kom ivägen.
Träffade på en polare som nyss blivit pappa och de var kul att höra om de hela.
Ska försöka hooka mig någon tid med den nyblivna familjen snart, barnet är tydligen väldigt lik sin far haha.
Helgerna verkar ha en tendens att bjuda på en hel del tokigheter och jag skulle behöva vila ut.
Istället ska man lyckas bli sjuk.
Och självklart har jag mer än allt i världen att ordna med just nu.
Bla bla, suck o stön...
Tur att jag har semester långt bort från göteborg i helgen.
Vi fick klartecken att börja med köket dagen efter att de var klara med golven.
Helgen har alltså gått åt till planerande...
...eller ja, de skulle bara gått åt till det.
Men så blev det diverse fester och utgångar som kom ivägen.
Träffade på en polare som nyss blivit pappa och de var kul att höra om de hela.
Ska försöka hooka mig någon tid med den nyblivna familjen snart, barnet är tydligen väldigt lik sin far haha.
Helgerna verkar ha en tendens att bjuda på en hel del tokigheter och jag skulle behöva vila ut.
Istället ska man lyckas bli sjuk.
Och självklart har jag mer än allt i världen att ordna med just nu.
Bla bla, suck o stön...
Tur att jag har semester långt bort från göteborg i helgen.
the longer we stand...the further we fall apart
Efter att ha fått reda på 2 av detta årets smutsigaste otrohetsaffärer och diskuterat detta med åtminstonde en involverad part, har tankarna farit åt alla håll.
Kanske ska jag vara glad över att jag är ensamstående och att jag ska vänja mig vid detta eftersom jag själv inte blev bedragen den senaste gången?
Eller är det värt att någon gång fundera på om man ska våga sig på att känna något för någon igen?
Det tål väl att tänkas igenom.
Dock kan det vara svårt att få ett bra svar på det hela.
Som gravid är man aldrig riktigt klok, speciellt inte på sig själv.
Alldeles för mycket hormoner i omlopp gör det svårt att vara/tänka logiskt och rätt ofta kan det vara svårt att styra sitt humör. T.ex. att bli arg för minsta småsmak eller börja gråta för att byrån har fel färg.
Många gånger har det slutat med att man skrattat åt sig själv och undrat vafan man sysslar med egentligen.
Det underlättar att se humorn i det stora hela.
Exempelvis blir många gravida skrockfulla och tänker rätt ologiska saker.
"Om jag köper barnvagn nu så kommer det hända något med min bebis,om jag planerar för långt i förväg så kommer det hända nått dåligt."...osv....
Logiken finns inte där.
Eller som alla hypoteser om t.ex. att slår bebisens hjärtslag över en viss siffra så är det en tjej eller får man enorma sötsug är det en pojke.
Jag själv är en av dessa gravida kvinnor som blir lite smått tokig ibland.
Uppenbarligen är detta speciellt vanligt när man väntar sitt första barn.
Min barnmorska brukar le åt alla dessa skrockfullheter och när vi diskuterar min egen inbillningsförmåga så börjar jag känna mig normal igen och logiken återvänder.
Fast fortfarande är det ändå något som stoppar mig från att planera något mer än det andra planerat åt mig....
Som en annan gravid kvinna sa: man behöver ju inte utmana ödet i onödan.
Men jag ser det liksom inte på det sättet heller, för jag har aldrig trott på ödet.
Och jag har aldrig någonsin varit skrockfull heller.
Hur många gråa hårstrån kommer jag att ha lagom till min egen förlossning?
Närmast gissat vinner en utekväll. (haha)
Min kära mor kommer upp om några veckor med barnvagn, tvättkorg och (antagligen) spjälsäng.
Jag har funderat i flera dagar nu om det inte är för tidigt ändå...
Jävlar, there we go again.
(haha)
Kanske ska jag vara glad över att jag är ensamstående och att jag ska vänja mig vid detta eftersom jag själv inte blev bedragen den senaste gången?
Eller är det värt att någon gång fundera på om man ska våga sig på att känna något för någon igen?
Det tål väl att tänkas igenom.
Dock kan det vara svårt att få ett bra svar på det hela.
Som gravid är man aldrig riktigt klok, speciellt inte på sig själv.
Alldeles för mycket hormoner i omlopp gör det svårt att vara/tänka logiskt och rätt ofta kan det vara svårt att styra sitt humör. T.ex. att bli arg för minsta småsmak eller börja gråta för att byrån har fel färg.
Många gånger har det slutat med att man skrattat åt sig själv och undrat vafan man sysslar med egentligen.
Det underlättar att se humorn i det stora hela.
Exempelvis blir många gravida skrockfulla och tänker rätt ologiska saker.
"Om jag köper barnvagn nu så kommer det hända något med min bebis,om jag planerar för långt i förväg så kommer det hända nått dåligt."...osv....
Logiken finns inte där.
Eller som alla hypoteser om t.ex. att slår bebisens hjärtslag över en viss siffra så är det en tjej eller får man enorma sötsug är det en pojke.
Jag själv är en av dessa gravida kvinnor som blir lite smått tokig ibland.
Uppenbarligen är detta speciellt vanligt när man väntar sitt första barn.
Min barnmorska brukar le åt alla dessa skrockfullheter och när vi diskuterar min egen inbillningsförmåga så börjar jag känna mig normal igen och logiken återvänder.
Fast fortfarande är det ändå något som stoppar mig från att planera något mer än det andra planerat åt mig....
Som en annan gravid kvinna sa: man behöver ju inte utmana ödet i onödan.
Men jag ser det liksom inte på det sättet heller, för jag har aldrig trott på ödet.
Och jag har aldrig någonsin varit skrockfull heller.
Hur många gråa hårstrån kommer jag att ha lagom till min egen förlossning?
Närmast gissat vinner en utekväll. (haha)
Min kära mor kommer upp om några veckor med barnvagn, tvättkorg och (antagligen) spjälsäng.
Jag har funderat i flera dagar nu om det inte är för tidigt ändå...
Jävlar, there we go again.
(haha)
Run along, life's too short...
Sicken match!
Det var liksom som att hoppet fanns kvar om att GAIS faktiskt skulle vinna, även om jag sa till Patrik Persson att jag gick in med attityden att vi skulle förlora.
Men 2-2 i slutändan (trots bitterheten över att missat mål på en straff) kändes helt okej tillslut.
I början av hemresan från Kalmar så kändes det ändå som en förlust, men efter att det hela sjunkit in och diskuterats till sin spets så var 1 poäng inte helt fy skam.
Resan började i vanlig ordning från Gustav Adolfs Torg kl.11.
(grönsvart gbg hade en egen buss)
Detta var sista resan med limobussen så vi visste att den på något sätt skulle bli speciell.
Eftersom det var söndag så var stämningen en aning svag (bakfylla?) förutom att Frallan i vanlig ordning visade upp sin pung.
Min stackars skyddsling fick ett ledsamt besked halvvägs om att ponnyn hon sköter om är såld nu.
Sörja får man och efter ett tag var det okej igen.
Vi kom fram till ett blåsigt och öde Kalmar, sprang till krogen och hann med en öl innan de var dags att skynda tillbaks till deras kackiga arena (självfallet utan tak).
Efter en rätt spännande match och både glädje och besvikelse tackade vi vårt kära lag och gick mot bussen och hemresan.
Detta var säsongens sista resa med Gårdakvarnens supporterbuss för min del.
De kvarvarande bortamatcherna kommer jag att vara på plats redan dagarna i förväg (eftersom det är på söndagar) och åka tåg hem eftersom jag början känna att min ork inte är lika stor längre.
Hemresan var betydligt vildare än ditresan och det diskuterades bl.a. om vad som hänt med dagens ungdom (med gänget längst bak i bussen i åtanke, haha) eftersom de var så slitna och inte orkade hänga med i "medelåldersgängets" härjande.
Efter att vi stannat i Växjö för att äta och diverse folk förolämpat McD-personalen med bl.a. "vi tycker inte om grisknullare" så fortsatte färden hem utan några ytterligare större raster.
Däremot kom i vanlig ordning Manu Chao på stereon och det dansades och härjades en sista gång i mitten av bussen. Stämningen var ypperligt god och trevlig och reseledaren var nog nöjd när han dansade med och log.
Den sista biten var nog hela bussen vaken och igång och det blev både hissar & dissar och även ett Glade's-krig bröt ut. Jösses I say.
Peter var nog sötast när han köpte en Shrek-leksak på McD, blev missnöjd när han inte fick den han bad om (så går de när man förolämpar personalen haha) och gav bort den till mig för att vara först med att ge mitt barn en leksak. Det var för gulligt, haha.
Väl hemma i kära Göteborg fick man som vanligt vänta på spårvagnen i all evighet.
Jag o Bernt hade sällskap och diskuterade allt från matchen till att jämföra våra liv och leverne medan vi väntade.
Han har trevligt nog en dam som tycker om honom och gärna ville bli väckt när han kom hem.
De gjorde mig själv lite nostalgisk eller vad man nu ska kalla det när man inser vilka saker man själv saknar.
Att hålla sig vaken/bli väckt sent på kvällen, att han sover bredvid en och vill kramas, att han snarkar i ens öra och driver en till vansinne.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna de mest irriterande sakerna, som ändå var något av det gulligaste med honom.
Men när jag kom hem till mina "tonåringar" och fick gå o släcka lampor i diverse rum och sedan sjönk ner på min säng så kom tomheten. Tänk att man gnäller på såna småpetitesser som sedan är det som betyder mest.
Så jag suckade och släckte min egen lampa och somnade. Ensam.
Det var liksom som att hoppet fanns kvar om att GAIS faktiskt skulle vinna, även om jag sa till Patrik Persson att jag gick in med attityden att vi skulle förlora.
Men 2-2 i slutändan (trots bitterheten över att missat mål på en straff) kändes helt okej tillslut.
I början av hemresan från Kalmar så kändes det ändå som en förlust, men efter att det hela sjunkit in och diskuterats till sin spets så var 1 poäng inte helt fy skam.
Resan började i vanlig ordning från Gustav Adolfs Torg kl.11.
(grönsvart gbg hade en egen buss)
Detta var sista resan med limobussen så vi visste att den på något sätt skulle bli speciell.
Eftersom det var söndag så var stämningen en aning svag (bakfylla?) förutom att Frallan i vanlig ordning visade upp sin pung.
Min stackars skyddsling fick ett ledsamt besked halvvägs om att ponnyn hon sköter om är såld nu.
Sörja får man och efter ett tag var det okej igen.
Vi kom fram till ett blåsigt och öde Kalmar, sprang till krogen och hann med en öl innan de var dags att skynda tillbaks till deras kackiga arena (självfallet utan tak).
Efter en rätt spännande match och både glädje och besvikelse tackade vi vårt kära lag och gick mot bussen och hemresan.
Detta var säsongens sista resa med Gårdakvarnens supporterbuss för min del.
De kvarvarande bortamatcherna kommer jag att vara på plats redan dagarna i förväg (eftersom det är på söndagar) och åka tåg hem eftersom jag början känna att min ork inte är lika stor längre.
Hemresan var betydligt vildare än ditresan och det diskuterades bl.a. om vad som hänt med dagens ungdom (med gänget längst bak i bussen i åtanke, haha) eftersom de var så slitna och inte orkade hänga med i "medelåldersgängets" härjande.
Efter att vi stannat i Växjö för att äta och diverse folk förolämpat McD-personalen med bl.a. "vi tycker inte om grisknullare" så fortsatte färden hem utan några ytterligare större raster.
Däremot kom i vanlig ordning Manu Chao på stereon och det dansades och härjades en sista gång i mitten av bussen. Stämningen var ypperligt god och trevlig och reseledaren var nog nöjd när han dansade med och log.
Den sista biten var nog hela bussen vaken och igång och det blev både hissar & dissar och även ett Glade's-krig bröt ut. Jösses I say.
Peter var nog sötast när han köpte en Shrek-leksak på McD, blev missnöjd när han inte fick den han bad om (så går de när man förolämpar personalen haha) och gav bort den till mig för att vara först med att ge mitt barn en leksak. Det var för gulligt, haha.
Väl hemma i kära Göteborg fick man som vanligt vänta på spårvagnen i all evighet.
Jag o Bernt hade sällskap och diskuterade allt från matchen till att jämföra våra liv och leverne medan vi väntade.
Han har trevligt nog en dam som tycker om honom och gärna ville bli väckt när han kom hem.
De gjorde mig själv lite nostalgisk eller vad man nu ska kalla det när man inser vilka saker man själv saknar.
Att hålla sig vaken/bli väckt sent på kvällen, att han sover bredvid en och vill kramas, att han snarkar i ens öra och driver en till vansinne.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna de mest irriterande sakerna, som ändå var något av det gulligaste med honom.
Men när jag kom hem till mina "tonåringar" och fick gå o släcka lampor i diverse rum och sedan sjönk ner på min säng så kom tomheten. Tänk att man gnäller på såna småpetitesser som sedan är det som betyder mest.
Så jag suckade och släckte min egen lampa och somnade. Ensam.
Christer Wallin - ett jävla svin
Ja, vad håller han på med?
Den frågan har väl de flesta ställt sig vid det här laget.
Christer Wallin, vår egen man som är GAIS i själ och hjärta och gjort grymt mycket för föreningen, kommer plötsligt med underliga spekulationer och idéer (som självklart var förankrat i ÖIS från första början).
Såhär kan vi inte ha det.
Från att man trott att det handlade om ett dåligt skämt fött i BlåVitts fula näste till ett stort mediauppbåd där saker och ting "förklarades" av våra kära ordföranden i GAIS, ÖIS och Häcken.
Förstår de inte att det aldrig kommer att funka?
Att det var de dummaste någonsin?
Inte fan kommer vi att sälja våra hjärtan till nått fult som FC Gothia or whatever called...!
Nädu, Christer...frågan vi ställer oss är: vad i hela h*****e sysslar du med?!
Nog är du änna ett svin.
Så börja fundera kring att avgå, såna som dig kan vi ju inte ha som tillförlitlig ordförande.
Bättring tack!
Missa inte tv4 idag kl.9.15
För vidare informerande: www.gais.se och www.gardakvarnen.se
Den frågan har väl de flesta ställt sig vid det här laget.
Christer Wallin, vår egen man som är GAIS i själ och hjärta och gjort grymt mycket för föreningen, kommer plötsligt med underliga spekulationer och idéer (som självklart var förankrat i ÖIS från första början).
Såhär kan vi inte ha det.
Från att man trott att det handlade om ett dåligt skämt fött i BlåVitts fula näste till ett stort mediauppbåd där saker och ting "förklarades" av våra kära ordföranden i GAIS, ÖIS och Häcken.
Förstår de inte att det aldrig kommer att funka?
Att det var de dummaste någonsin?
Inte fan kommer vi att sälja våra hjärtan till nått fult som FC Gothia or whatever called...!
Nädu, Christer...frågan vi ställer oss är: vad i hela h*****e sysslar du med?!
Nog är du änna ett svin.
Så börja fundera kring att avgå, såna som dig kan vi ju inte ha som tillförlitlig ordförande.
Bättring tack!
Missa inte tv4 idag kl.9.15
För vidare informerande: www.gais.se och www.gardakvarnen.se
Kvinnan på pressbyrån
En sak som jag alltid lägger märke till är en av kvinnorna som jobbar på den första pressbyrån vid ingången till centralen.
Hon är alltid glad och positiv, god serviceanda och gör allt med en lätthet som förvånar de allra flesta.
Speciellt mig.
Var får hon energin ifrån?
Det finns inget som piggar upp en tidigt på morgonen som när hon ler mot en och drar ett lagom roligt skämt.
Är det en ridå?
Eller är hon verkligen så nöjd med livet?
Alla vet att ett leende smittar oftast av sig och hon får mig att känna mig glad och alltid le tillbaka.
Och det gillar jag henne för.
Så kvinnan på pressbyrån, du är en guldklimp i den grå vardagen.
Hon är alltid glad och positiv, god serviceanda och gör allt med en lätthet som förvånar de allra flesta.
Speciellt mig.
Var får hon energin ifrån?
Det finns inget som piggar upp en tidigt på morgonen som när hon ler mot en och drar ett lagom roligt skämt.
Är det en ridå?
Eller är hon verkligen så nöjd med livet?
Alla vet att ett leende smittar oftast av sig och hon får mig att känna mig glad och alltid le tillbaka.
Och det gillar jag henne för.
Så kvinnan på pressbyrån, du är en guldklimp i den grå vardagen.
See you in hell...
Facebook.
Alla har det. Alla använder det.
Och nästan varje dag blir man överraskad, som t.ex. idag.
Jag har inte orkat ta bort inställningarna om att få mail så fort det händer något, så jag hade som vanligt fått ett mail om att någon lagt till mig på "vänner-listan".
Först kände jag inte igen namnet, men när jag såg bilden så visste jag direkt att det var J.L.
Det var längesen vi pratade och jag undrar fortfarande lite hur han hittade mig.
Nämligen ett gammalt ex/polare som jag sist träffade i Malmö för.....tja, ett antal år sedan.
Kul iaf, han hade skaffat sig en hel del gaddningar sen sist. Mycket snyggt!
Annars fortsätter livet som vanligt. På ett ungefär.
Idag började jag titta på blanketterna som måste skickas in, det är så mycket att hålla reda på och så ska man vara ute i god tid.
En våg av obehag kom över mig en kort stund där, men jag lyckades trycka tillbaka paniken för jag kommer klara det. För att försäkra mig om att jag var på rätt spår så ringde jag upp Natta för att kolla läget och stämma av.
Sen satt jag mest och kände mig sorgsen över att inget är/blir som det borde.
Det kan gå dagar och veckor utan att jag bryr mig.
Och sen en dag kan jag bli sorgsen utan att märka när det smyger sig på en.
Men det går över, det gör det alltid.
Jag måste bara sluta fundera över varför han aldrig frågar något om det....
I helgen kommer pappa förbi, det ska bli trevligt.
Förhoppningsvis blir det en utflykt till Lager 157 på lördag, yey!
Dagens 5...
No Doubt
1. Spiderwebs
2. Sunday Morning
3. Just A Girl
4. Excuse Me Mr.
5. Ex-Girlfriend
just a little bit closer...
Sjukt kul helg!
Fredagen var klart bäst, med en sen och blöt kväll på Nef med grabbgänget från skara och diverse andra.
The Eye har alltid varit min favoritklubb.
Innan vi kom dit var det en lång runda på stan, från Järntorget & upp i Vasa och ner mot Avenyn.
Det bjöds även på några småskandaler i vanlig ordning, dock var jag "hyfsat" oskyldig den här kvällen. ;)
Helt enkelt en helkväll som hette duga!
Resten av helgen var otroligt skön med massor av hittepå.
Avslutade helgen med att simning och våtbastu i Frölunda följt av fika med J.J. som var lika snygg som vanligt.
Vi pratade om både gamla och nya minnen och skrattade gott åt hur livet har utvecklats sen vi lärde känna varandra. Man skulle ju kunna påstå att han blivit träningsberoende, undrar om de har med hans fåfänga att göra? haha. Sicken sötnos.
Kommande vecka bjuder på en hel del äventyr och så spelar ju GAIS borta mot Kalmar på söndag.
Fredagen var klart bäst, med en sen och blöt kväll på Nef med grabbgänget från skara och diverse andra.
The Eye har alltid varit min favoritklubb.
Innan vi kom dit var det en lång runda på stan, från Järntorget & upp i Vasa och ner mot Avenyn.
Det bjöds även på några småskandaler i vanlig ordning, dock var jag "hyfsat" oskyldig den här kvällen. ;)
Helt enkelt en helkväll som hette duga!
Resten av helgen var otroligt skön med massor av hittepå.
Avslutade helgen med att simning och våtbastu i Frölunda följt av fika med J.J. som var lika snygg som vanligt.
Vi pratade om både gamla och nya minnen och skrattade gott åt hur livet har utvecklats sen vi lärde känna varandra. Man skulle ju kunna påstå att han blivit träningsberoende, undrar om de har med hans fåfänga att göra? haha. Sicken sötnos.
Kommande vecka bjuder på en hel del äventyr och så spelar ju GAIS borta mot Kalmar på söndag.
Lovely brown eyes
Ikväll är det klubbkväll.
Jag vill dansa tills jag stupar, fast jag kommer nog tröttna innan dess. haha.
Älska klubbkvällar!
De e kul mingel, ibland finns de en del snyggt att kolla på och flörta är alltid roligt...
Knappt några timmar kvar av arbetsveckan, solen skiner ute och friheten lockar.
Tråkigt att behöva sörja mitt i allt, tyvärr har ju livet även sina obehaliga överraskningar för oss alla.
Tänker mest på min vän jens vars far ligger på sjukhus och praktiskt taget är dödförklarad.
Vi var och simmade igår.
Ett mycket bra val och det gjorde väl.
Simning + bastu efteråt rensar bort skit ur både porer och tankar... ett tag iaf.
Så innan jag ska fika med J.J. på söndag blir det simning och bastu igen, vill ju vara fräsch inför det. ;)
Fick ett inbjudningskort från en av mina mostrar med posten häromdagen.
Hon fyller år och har säkerligen bjudit en hel del av släkten.
Kommer dock inte ihåg hur mycket hon fyller, antagligen något jämnt nummer eftersom hon ska ha någon sorts bjudning.
Min spekulation är att släkten vill se mig och min mage. Min syssling är också gravid, vi ligger ungefär runt samma tidsperiod där och detta måste roa dom enormt.
Det är nämligen så att min mor, min sysslings mor och 2 av mina mostrar var gravida samtidigt när min mor väntade mig (det finns kort på detta också) och de födde alla med några veckors mellanrum.
So there we go again...
Dock vet jag verkligen inte om jag vill gå eftersom jag måste fixa en dejt till detta.
Att komma ensamstående och gravid till en släktbjudning är som att plåga sig själv långsamt och det blir knappast smärtfritt.
Det nöjet tänker jag inte bjuda på.
Jag vill dansa tills jag stupar, fast jag kommer nog tröttna innan dess. haha.
Älska klubbkvällar!
De e kul mingel, ibland finns de en del snyggt att kolla på och flörta är alltid roligt...
Knappt några timmar kvar av arbetsveckan, solen skiner ute och friheten lockar.
Tråkigt att behöva sörja mitt i allt, tyvärr har ju livet även sina obehaliga överraskningar för oss alla.
Tänker mest på min vän jens vars far ligger på sjukhus och praktiskt taget är dödförklarad.
Vi var och simmade igår.
Ett mycket bra val och det gjorde väl.
Simning + bastu efteråt rensar bort skit ur både porer och tankar... ett tag iaf.
Så innan jag ska fika med J.J. på söndag blir det simning och bastu igen, vill ju vara fräsch inför det. ;)
Fick ett inbjudningskort från en av mina mostrar med posten häromdagen.
Hon fyller år och har säkerligen bjudit en hel del av släkten.
Kommer dock inte ihåg hur mycket hon fyller, antagligen något jämnt nummer eftersom hon ska ha någon sorts bjudning.
Min spekulation är att släkten vill se mig och min mage. Min syssling är också gravid, vi ligger ungefär runt samma tidsperiod där och detta måste roa dom enormt.
Det är nämligen så att min mor, min sysslings mor och 2 av mina mostrar var gravida samtidigt när min mor väntade mig (det finns kort på detta också) och de födde alla med några veckors mellanrum.
So there we go again...
Dock vet jag verkligen inte om jag vill gå eftersom jag måste fixa en dejt till detta.
Att komma ensamstående och gravid till en släktbjudning är som att plåga sig själv långsamt och det blir knappast smärtfritt.
Det nöjet tänker jag inte bjuda på.
Sound of violence
"-Så, vad gjorde du igår liksom?
-Nä, ja o mitt ex Spattis hoppade på en buss och åkte runt i kranskommunerna.
-Eh, va?
-Ja du vet, sånt som händer när stoppknappen inte funkar haha."
Så var det faktiskt.
Jag åkte hem till Spattis för att hänga med honom o mina katter och kolla scrubs.
(det går liksom inte att vara hemma för tillfället o de har inte med mina kombos o göra...)
Efter några timmar blev det för mycket och jag propsade på en promenad.
Promenaden som slutade med ett litet äventyr.
Vi gick långt och det kändes bra.
Såklart blev jag hungrig (snarare bara väldigt begärlig) på nått så vi drog och handlade.
På vägen hem fick jag kramp i vaderna så vi tänkte ta bussen, dock kom en annan buss och Spattis övertygade mig om att vi skulle ta den en hållplats istället (för att de skulle vara typ lika nära som den andra bussen, yeah right haha).
Så vi åkte med en bit...eller ja, vi åkte hela linjen runt. haha.
Spontanresor är kul och jag måste försöka lura Spattis på fler sånadana i framtiden.
Stoppknapparna närmast oss (dvs typ 3-4 st) fungerade inte och helt plötsligt var vi mitt ute på en motorväg påväg mot kranskommunerna.
Spattis fick...tja, spatt? Eller snarare panik.
En timme och många skrattanfall senare var vi tillbaks i Göteborg igen.
Det visade sig att vi hade åkt runt hela Partille kommun med en buss som åker genom en mängd småhålor.
Spattis hade panik över att vi lämnat Göteborg och försökte hoppa av på diverse småhålorshållplatser, vilket jag stoppade honom från att göra och försökte övertyga honom om att vi kunde åka runt för att tillslut hamna på Heden igen.
Så vi hängde 7 min på bussen i Partille centrum vilket är det längsta och enda besöket där för min del.
Faktum är att jag aldrig besökt Partille under hela mitt vuxna liv, förrän igår.
Kul var det iaf och jag fick se nått som jag nog inte sett sedan början av 90-talet: nutellafärgat hår.
(hälften brunt, hälften blont)
Jag skrattade i 60 av 64 mins bussresa och det var nog längesen jag blev så road.
Oh, those little things...
+ --> Ska fika med Johan i helgen.
Övertid idag och simning efter jobbet.
-Nä, ja o mitt ex Spattis hoppade på en buss och åkte runt i kranskommunerna.
-Eh, va?
-Ja du vet, sånt som händer när stoppknappen inte funkar haha."
Så var det faktiskt.
Jag åkte hem till Spattis för att hänga med honom o mina katter och kolla scrubs.
(det går liksom inte att vara hemma för tillfället o de har inte med mina kombos o göra...)
Efter några timmar blev det för mycket och jag propsade på en promenad.
Promenaden som slutade med ett litet äventyr.
Vi gick långt och det kändes bra.
Såklart blev jag hungrig (snarare bara väldigt begärlig) på nått så vi drog och handlade.
På vägen hem fick jag kramp i vaderna så vi tänkte ta bussen, dock kom en annan buss och Spattis övertygade mig om att vi skulle ta den en hållplats istället (för att de skulle vara typ lika nära som den andra bussen, yeah right haha).
Så vi åkte med en bit...eller ja, vi åkte hela linjen runt. haha.
Spontanresor är kul och jag måste försöka lura Spattis på fler sånadana i framtiden.
Stoppknapparna närmast oss (dvs typ 3-4 st) fungerade inte och helt plötsligt var vi mitt ute på en motorväg påväg mot kranskommunerna.
Spattis fick...tja, spatt? Eller snarare panik.
En timme och många skrattanfall senare var vi tillbaks i Göteborg igen.
Det visade sig att vi hade åkt runt hela Partille kommun med en buss som åker genom en mängd småhålor.
Spattis hade panik över att vi lämnat Göteborg och försökte hoppa av på diverse småhålorshållplatser, vilket jag stoppade honom från att göra och försökte övertyga honom om att vi kunde åka runt för att tillslut hamna på Heden igen.
Så vi hängde 7 min på bussen i Partille centrum vilket är det längsta och enda besöket där för min del.
Faktum är att jag aldrig besökt Partille under hela mitt vuxna liv, förrän igår.
Kul var det iaf och jag fick se nått som jag nog inte sett sedan början av 90-talet: nutellafärgat hår.
(hälften brunt, hälften blont)
Jag skrattade i 60 av 64 mins bussresa och det var nog längesen jag blev så road.
Oh, those little things...
+ --> Ska fika med Johan i helgen.
Övertid idag och simning efter jobbet.
Black Coffee
Har ni någonsin haft en vecka där allt känns fel hela tiden?
Min vecka har hittills varit lite som filmen "måndag hela veckan".
Förhoppningsvis går det över snart...
Trots detta ringde jag det svåra samtalet idag och det gick förvånansvärt bra.
Jag har lite svårt för att be okända människor om hjälp, men ibland blir det ju nödvändigt.
Damen i fråga lät väldigt trevlig och bokade in ett möte, dock lite sent framöver men det får duga.
I vissa situationer får man inte vara kräsen.
Beslutsångest mellan yoga och simning, men enligt Jens är simning grymt bra just nu.
Fast min fåfänga kommer nog göra det svårt att visa upp sig i badkläder, jag är inte direkt bekväm vid min nya vikt och frågan är om jag någonsin kommer bli det.
Och större kommer jag bli.... suck.
Dagens låt: Coldplay - Green Eyes
Resten av veckan består av att hitta bilder till min facebook.
Och leta spelningar.
No more staying home...
Min vecka har hittills varit lite som filmen "måndag hela veckan".
Förhoppningsvis går det över snart...
Trots detta ringde jag det svåra samtalet idag och det gick förvånansvärt bra.
Jag har lite svårt för att be okända människor om hjälp, men ibland blir det ju nödvändigt.
Damen i fråga lät väldigt trevlig och bokade in ett möte, dock lite sent framöver men det får duga.
I vissa situationer får man inte vara kräsen.
Beslutsångest mellan yoga och simning, men enligt Jens är simning grymt bra just nu.
Fast min fåfänga kommer nog göra det svårt att visa upp sig i badkläder, jag är inte direkt bekväm vid min nya vikt och frågan är om jag någonsin kommer bli det.
Och större kommer jag bli.... suck.
Dagens låt: Coldplay - Green Eyes
Resten av veckan består av att hitta bilder till min facebook.
Och leta spelningar.
No more staying home...
Heartbreaker
Heja GAIS, vi suger fett!
Stannade hemma från jobbet idag, visste att chefen skulle skämta med mig när jag ringde in o sjukanmälde mig.
"P.g.a. 2-1 målet va? Bla bla bla..."
Men jag står fast vid att jag aldrig sjukanmält mig med anledning GAIS.
Jag avskyr att vara sjuk...
Däremot fick jag nöjet att ta emot mina nyinköpta Burberry-kläder som kom med posten.
Mycket passande födelsedagspresenter.
Igår uppmärksammade jag återigen ett par sxe-hc-människor fikandes sina sojalattar på samma stammisfik som vi har. Efter att ha funderat fram o tillbaks kom jag fram till varför jag känner igen åtminstone henne.
En mycket söt, svarthårig o tatuerad brud.
Det var hon som röjde mest på den senaste spelningen vi var på, hon och alla de små sxe-16åringarna.
Dagens GP bjuder återigen på ett reportage om extremistvåld.
Suck säger jag, det börjar bli väldigt förlegat.
Skriv om något viktigare va.
Stannade hemma från jobbet idag, visste att chefen skulle skämta med mig när jag ringde in o sjukanmälde mig.
"P.g.a. 2-1 målet va? Bla bla bla..."
Men jag står fast vid att jag aldrig sjukanmält mig med anledning GAIS.
Jag avskyr att vara sjuk...
Däremot fick jag nöjet att ta emot mina nyinköpta Burberry-kläder som kom med posten.
Mycket passande födelsedagspresenter.
Igår uppmärksammade jag återigen ett par sxe-hc-människor fikandes sina sojalattar på samma stammisfik som vi har. Efter att ha funderat fram o tillbaks kom jag fram till varför jag känner igen åtminstone henne.
En mycket söt, svarthårig o tatuerad brud.
Det var hon som röjde mest på den senaste spelningen vi var på, hon och alla de små sxe-16åringarna.
Dagens GP bjuder återigen på ett reportage om extremistvåld.
Suck säger jag, det börjar bli väldigt förlegat.
Skriv om något viktigare va.
it's my party...
...and I sleep if I want to.
Så var man ett år yngre idag. ;)
Det känns ungefär som när jag fyllde 16, bara att jag är sååå sjukt trött.
Beroende på hur man räknar så var Lisa egentligen först med att fira mig, fast de står jämt mellan Anna och Emil att gratulera mig tidigast möjligast. *gäsp*
Ni är så söta.
Telefonen har även gått varm sedan 06.30.
Jag hade glömt bort hur det är att fylla år...
Idag då:
*Bortamatch i Örebro för GAIS
*Övningskörning
*Äta tårta
*Öppna paket
Så var man ett år yngre idag. ;)
Det känns ungefär som när jag fyllde 16, bara att jag är sååå sjukt trött.
Beroende på hur man räknar så var Lisa egentligen först med att fira mig, fast de står jämt mellan Anna och Emil att gratulera mig tidigast möjligast. *gäsp*
Ni är så söta.
Telefonen har även gått varm sedan 06.30.
Jag hade glömt bort hur det är att fylla år...
Idag då:
*Bortamatch i Örebro för GAIS
*Övningskörning
*Äta tårta
*Öppna paket
Maneater
Och där var han, den första människan jag såg när jag kom in på krogen.
Det var säkerligen minst 3-4 år sedan jag såg honom och varken jag eller nån annan gillar honom.
Mitt kära lilla ex.
Vi var tillsammans 2002 och han var en otrogen, manipulativ, crying little bitch som alltid tyckte synd om sig själv.
Fast mig var han inte värst mot, tjejen efter mig behandlade han som skräp och hänvisade till hur mycket han älskade henne.
YEAH RIGHT!
Mig är han fortfarande skyldig 2400 kr och de tänker han inte betala tillbaks.
Det har varit rätt uppenbartsen 2003 nån gång.
Problemet var bara att jag orkade inte göra någonting åt det igår.
Ibland ska man kanske bara låta saker vara.
Men idag ångrar jag mig.
Vi borde sparkat in skallen på den jäveln.
(F.Ö. hade jag en trevlig utekväll ändå igår)
Det var säkerligen minst 3-4 år sedan jag såg honom och varken jag eller nån annan gillar honom.
Mitt kära lilla ex.
Vi var tillsammans 2002 och han var en otrogen, manipulativ, crying little bitch som alltid tyckte synd om sig själv.
Fast mig var han inte värst mot, tjejen efter mig behandlade han som skräp och hänvisade till hur mycket han älskade henne.
YEAH RIGHT!
Mig är han fortfarande skyldig 2400 kr och de tänker han inte betala tillbaks.
Det har varit rätt uppenbartsen 2003 nån gång.
Problemet var bara att jag orkade inte göra någonting åt det igår.
Ibland ska man kanske bara låta saker vara.
Men idag ångrar jag mig.
Vi borde sparkat in skallen på den jäveln.
(F.Ö. hade jag en trevlig utekväll ändå igår)
living in a warzone
Det är över.
Och om någon påstår att jag ska vara annat än ledsen så kan ni hålla er långt bort från mig, just nu.
Fast varför ska jag bry mig, egentligen?
Jag kanske helt enkelt ska försöka vara den känslokalla bitch som folk påstår sig veta att jag är...
Varför var du tvungen att pussa mig?
Och dagen hade onekligen fler dåliga nyheter att komma med.
För mig och andra kvinnor som valt att faktiskt bära kjol i de fina solskenet var besvikelsen stor när det först började blåsa upp till stark vind och sedan mulna på. Kallt som fan helt enkelt.
Så mycket för den augustisolen...
Tydligen har det även varit slagsmål överallt på stan, om man ska tro på vad som står i GP och Aftonbladet.
Dessa jävla snorungar som kallar sig nazister som springer runt på stan och slår ner folk och förstör...suck.
VÄX UPP!
Men ack, läser någon av snorungarna detta så lär man bli hotad (de tar sig själva på för stort allvar), men kom igen då. Alla vågar vara tuffa och säga exakt vad som helst på internet...
Jag säger bara, våga möta mig på stan snorungar.
Och om någon påstår att jag ska vara annat än ledsen så kan ni hålla er långt bort från mig, just nu.
Fast varför ska jag bry mig, egentligen?
Jag kanske helt enkelt ska försöka vara den känslokalla bitch som folk påstår sig veta att jag är...
Varför var du tvungen att pussa mig?
Och dagen hade onekligen fler dåliga nyheter att komma med.
För mig och andra kvinnor som valt att faktiskt bära kjol i de fina solskenet var besvikelsen stor när det först började blåsa upp till stark vind och sedan mulna på. Kallt som fan helt enkelt.
Så mycket för den augustisolen...
Tydligen har det även varit slagsmål överallt på stan, om man ska tro på vad som står i GP och Aftonbladet.
Dessa jävla snorungar som kallar sig nazister som springer runt på stan och slår ner folk och förstör...suck.
VÄX UPP!
Men ack, läser någon av snorungarna detta så lär man bli hotad (de tar sig själva på för stort allvar), men kom igen då. Alla vågar vara tuffa och säga exakt vad som helst på internet...
Jag säger bara, våga möta mig på stan snorungar.
