Relationer
Något som alltid består genom hela livet är relationer.
Från födsel till dödsbädden kantas alla händelser av ens olika relationer.
Relation till föräldrar, kompisrelationer, kärleksrelationer, arbetsrelationer, sexuella relationer, hatiska relationer (även kallat fiender) osv.
Tydligen är det något som präglar exempelvis mitt liv ganska mycket, alla dessa relationer.
Jag har alltid hävdat att relationer aldrig varit min grej och för varje gång jag hävdat detta ska alltid någon försöka motbevisa mig.
(Onekligen förlorar jag oftast den diskussionen, haha)
T.ex. mina kompisrelationer.
Från jag var liten fram tills nutid finns det några röda trådar genom mina kompisrelationer.
1. Majoriteten vänner är av det manliga könet.
2. Vänskapskretsen är bred (och kan ju såklart delas upp i grupperna nära vänner, kompisar och festpolare/bekanta)
3. Jag har nästan alltid behållt mina ex som vänner.
För varför vara osams med någon man kommit bra överens med när känslorna försvinner?
(Sen att några av mina ex är kompletta idioter är en annan sak, dom umgås jag ju självfallet inte med längre).
En annan sorts relation som tydligen hör ihop mycket med mitt liv är ju då kärleksrelationerna.
Jag och en av mina storebröder diskuterar alltid detta ämne, eftersom jag bestämt vill hävda att jag inte är pro förhållanden.
Då måste han alltid påminna mig om att jag har haft X antal (för många?) sådana för att inte kunna stå för detta uttalande.
En ständig diskussion, jag anser ju att de finns andra som "avverkat" förhållande i mycket större mängd än mig själv. (haha).
Så när man nu har så många relationer, hur orkar man skaffa sig nya?
Uppenbarligen gör man ju det genom ständiga strömmar av nytt folk, vissa gillar man och vissa inte.
Min nästa relation blir antagligen till mitt eget (första) barn.
Varav jag ligger smått sömnlös och funderar på hur jag kommer bli som mamma....
...och på tal om mamma så kommer min egen mor hit på fredag med alla bebissaker.
Hjälp.
