mandax

Jag orkar inte bry mig längre.
Och det finns ingen anledning heller.
När jag försöker göra rätt, lugnt och sansat för ovanlighetens skull, hur arg och ledsen jag än är...ja då får jag skit ändå. Spelar ingen roll längre.
Det kan liksom inte hålla på såhär.
Så bara bort med det, jag behöver inte mer bekymmer och jag tänker verkligen inte ta skulden för något som jag inte gjort och som inte är mitt fel.
Jag slutar lyssna när folk inte kan stå för vad de sagt.
Så jag ignorerar det istället.

Igår var jag på körskolan och la upp ett schema.
Så nästa vecka ska jag övningsköra för första gången på, ja vadå typ 7 år kanske?
Lite läskigt känns det ju. haha.

Och idag ska Johan tatuera sig.
Lustigt nog har vi ju samma tatuerare, detta framkom nån gång i våras och båda två erbjöd mig att komma förbi och kolla. haha.
Förstås av olika anledningar.
Det ska bli intressant och högst roande att se hur kära lilla Johan klarar av all smärta. ;)

Annars så dyker min farsa upp och så har jag semester.
Som alltid när jag väl har semester blir det ett inplanerat läkarbesök.
Tydligen fick jag en spricka i armbågen efter fallet i Björlanda.
Segt sa Emil om kolan.

Ord betyder oftast ingenting utan handling.

Jag föredrar nästan oftare den svekfulle mannen som alltid sårar mig för där får man alltid raka svar.
Vad som än gäller.
Och då vet man från början hur man ska ta det hela och vad man kan förvänta sig.

Sen finns det mannen som aldrig vet vad han vill.
Som säger si men efter ett tag ändrar sig och säger så.
Eller ibland inte säger något alls.
Det är snarare så att det gör mig mer förbannad över någon som aldrig kan bestämma sig eller aldrig kan ge svaren på frågorna som man så ofta behöver, än den otrogne idioten som ändock alltid ställer upp för mig.

Är det för mycket att begära kanske?

Å andra sidan så föredrar jag inga män alls just nu, egentligen.
Jag har tröttnat på den ständiga otroheten, lögnerna (sanningen kommer alltid fram) och vetskapen om att hur man än beter sig så blir man alltid lämnad.
(Fast i 3e hands vetskap är jag fan inte bättre själv, det är verkligen inte det jag påstår. Men jag brukar åtminstone hålla mig trogen.)
Däremot saknar jag kärleken, kan man sluta vara bitter någon gång?

Idag:
Övertid
Körskolan
Fika
Samtal
Träning?
S O V A

...but not as often as the times I loose.

Jag tar tillbaks allt jag sagt om att aldrig mer jobba helger.
Söndag 15-21, fet övertidscash och jag missar GAIS-Helsingborg.
Så fucking typiskt.
Då får jag se fram emot bortamatchen mot Elfsborg och min semester innan dess dårå.
För på måndag är det övertid igen.
Och sen körskola.

Idag fick vi dock biobiljetter som belöning, vi som jobbat över mest.
(jag och 3 till, utöver lunchkuponger och den vanliga betalningen).
Så tack vare lunchkupongerna slipper jag laga middag de 3 dagar jag jobbar nästa vecka.
De e gött de.

Hängde med A.J. igår och det var trevligt.
Tråkigt bara att han alltid måste dra när de e som roligast.
Fast å andra sidan så flyttar han snart och jag vill inte fästa mig för mycket vid honom, jag var väldigt ledsen när Linus flyttade från stan för 2 år sedan och det tyder la på en viss separationsångest.
Och jag tycker ju om A.J. på många sätt...

Livet är inte alltid lätt.

Ikväll blir det nog fest.
Om jag orkar.
Övertiden har tagit på krafterna och jag ser fram emot en hyfsat lugn helg.
(fast det e förstås fest på lördag och GAIS på söndag)

Förhoppningsvis åker jag till värmland lite snabbt nästa vecka, har halvveckas-semester torsdag & fredag nämligen.

Jag känner mig rätt stolt över mig själv.
Idag fick jag något sorts storhetsryck och trodde mig kunna klara allt.
Vilket jag hittills gjort, iaf det jag tagit på mig att göra.

Bokat in mig på en trafikskola, ska dit på måndag efter jobbet och styra upp ett körkortsschema.
Ringde diverse jobbiga samtal.
Tagit en hel del beslut som borde gjorts för längesen.
Jag har även lyckats konversera med en lastbilschaufför på tyska, vilket är ett av de språk jag aldrig talat eller läst i antagligen hela mitt liv so far.
Men fräckt var det.

Det enda som är en ständigt gående fråga är boendet.
Att Göteborg är en svår stad att få lägenhet i vet ju halva sverige o bostadsbolagen skiter ju i folk med särskilda behov. Och jag vägrar (ja faktiskt vägrar) köpa en bostad.

Någon som säljer hus däremot är min mor.
Igår fick jag reda på att hon tänker byta kust gällande sommarhus.
Säljer huset i värmland och beger sig österut. Kalmarsund. Någonstans. Jag hängde inte riktigt med i beskrivningen.
Det känns kul på ett sätt, men tråkigt att man knappast har kvar någon anledning till att åka norröver.
Men vafan, sommarsemester nästa år på östkusten är inte helt fel de.
Det ser nog alla fram emot.

Igår trodde jag att jag hade tappat förståndet.
Runt 16-tiden började jag hallucinera och se konstiga saker.
Fast det berodde på 4 timmars sömn och övertid, inte galenskap.
Haha.
Orkade inte ens cykla hem när vi slutade, så Vincenzo skjutsade hem mig.
Jag kom hem, hälsade på familjen och slocknade på sängen.

Den här veckan blir det full övertid.
Vi är underbemannade som aldrig förr, men de leder förstås till extra pengar för de som vill.
Jag tar de i tid istället.
Kompledighet är fint.

Men övertid innebär förstås att min sociala sfär försvinner fram tills kanske lördag.
(de e så jävla gött att aldrig mer jobba helger)
Fick ställa in fika med Lindsan idag och frågan är om jag måste ställa in allt resten av veckan också.
Kul att vara som en zombie och försöka ha en konversation.

Fråga nummer 2 är om jag redan nu ska köpa busskort?
Hade tänkt vänta tills efter september egentligen...

Så under tiden jag inte har något att göra så får jag syssla med det jag gjort varje dag hittills:
surfa, fundera och planera.

Framtiden är en lurig jävel.

Ibland tror man att man känner folk.
Mest för att man har hängt med dom ett tag, upplevt saker med dom, stöttat varandra.
Så kommer då bakslaget när man inser hur fel man har.

Baktaleri. (skitsnack och lögner)
Åsiktsförändring. (vända kappan efter vinden-idioti)
Svek.

Och det är klart att man känner besvikelse då.
Men å andra sidan, var du verkligen så jävla förvånad över att det blev så....egentligen?

Själv får jag höra att jag är bitter, ibland ganska cynisk och ibland även svår/otrevlig/avståndstagande.
Varför skulle detta vara något dåligt?
Det handlar ju om att skydda sig själv.
Att lita på någon är ju svårt när de gånger man gjort det ofta åkt på något som liknar en käftsmäll.
Sen att jag, de gånger de har hänt, har haft dåligt omdöme (haha) är något jag inte skyller på någon annan än mig själv.

Å andra sidan är jag en bra vän, snäll och trevlig, hyfsat charmig (när jag vill) och beskyddande.
(en intern sifo-mätning har kommit fram till detta, haha)

Men det var fan inte värt att spendera mina bra sidor på de där jävla idioterna.
Lär dig av dina misstag någon gång, tösajävel!

Å så vaknar man och tänker WTF!
För klockan är sjukt lite och nog vill man sova längre.
Sen kommer man ihåg att man inte måste gå upp till jobbet ännu, wwheeppa!
Och inser tillslut att det är för att man har förmöte i stan först.
S U C K.
Det är bara att gå upp och äta frukost kompis och läsa lite Rocky på det.
Yarn.

Idag är det FFS i alla fall fotboll, äntligen.
GAIS-Djurgården.
Nått vettigt att göra efter jobbet.
Heja GAIS.

Ack dessa nattliga samtal.
Att vakna mitt i natten av att telefonen ringer gör mig nervös.
För 3e helgen i sträck.
Det var en person jag inte pratat med på flera månader och jag tänkte "nu fan har det hänt nått allvarligt, helvete".
Fast jag missade samtalet.
Och eftersom inget meddelande lämnades så visste jag att det var lugnt.
Men ändå.
Oron i magen några minuter innan huvudet klarnar.

Idag ska vi förhoppningsvis bege oss på road trip.
Picknick, bada och diverse.
Fan det hade vart gött det.
Sen ikväll kanske det blir middag, inte helt säkert.
Och kanske även utgång.
Jag är så trött bara.
Och träning imorgon.
Planer planer planer....

Vad är det för fel på snubbar egentligen?
suck.
Bara för att man är trevlig och schysst så betyder det varken att man är intresserad på ett högre plan än vänskapligt eller att man raggar på dem.
Ge upp liksom.
Gnälla hjälper inte.

Ikväll ska jag och diverse vänner åka hem till min syster och spela nintendo 8-bit.
Jag behöver en lugn kväll.
Ont i huvudet varje dag och svårt att andas, det är nog dags att gå på ännu en läkarundersökning.
Hoppas bara inte att jag är lungsjuk igen.
Jag har ju inte ens rökt på 2-3 månader nånting.
Men man vet ju aldrig.

Annars e helgen fylld med middagar, roliga hittepå och fika.
Skön avslappning.
Och på måndag är det GAIS.

Söka lägenhet, söka lägenhet, söka lägenhet.
Suck.
Ja jag söker lägenhet igen.
Det är lika bra.
Om/när jag får någon kommer den ligga på ett bättre ställe och det är nog dags att bo lite mindre.
För jag tvivlar på att  det kommer att fungera lika bra, hur mycket vi än tycker om varandra i familjen, när det är så dags att expandera.
Sånt vet man ju aldrig förrän det händer och jag vägrar köpa hus detta året.
Dessutom finns det inget som passar mig i smaken.
Ibland ska man ju vara sjukt kräsen. Haha.

Tillbaks på jobbet ja.
Cyklar till och från jobbet fortfarande, så tråkig är vägen så att det inte är sant.
Jag känner mig lite avtrubbad när jag cyklar med mp3-spelaren på hög volym för att inte somna eller bli uttråkad på vägen mot mitt mål.
Fruktansvärt drygt är det.
Och det är ju hising island så man vill ofta även hytta med näven åt många saker, speciellt när det blåser.
Detta leder förstås till att jag är sjukt trött när jag kommer hem, så det blir la att gymma på helgerna och cykelträna på vardagarna.
Fast det är ju ett trevligt sätt att vakna till på varje morgon, speciellt imorse när jag nästan försov mig.
Och uppskattningen man får från lastbilschaufförerna som hänger vid stig center är ju aldrig fel. haha.

Ikväll ska jag träffa Anna och eventuellt fler fikamänniskor för lattehäng.
Skvaller och historier från Annas semester är att förvänta sig.
Det ser jag fram emot.
Men just nu känner jag mig bra off.

Ingmar bergman är död.
Det känns väldigt underligt, mannen som aldrig gav upp ungefär.
Mannen man älskar att hata och hatar att älska.
Geniet.
Säga vad man vill, han var en vrång och sur gubbfan men nog gjorde han bra filmer.
Han visste vad han sysslade med.

När jag läste film så analyserade vi minst 2 av hans filmer på filmanalysen och gjorde arbeten om honom på filmkunskapen. Det sjunde inseglet är min favoritfilm bland alla, Fanny och Alexander kommer näst efter.

Och säger de på radion att han dog idag, första dagen på jobbet och allt.
Alltså kan man räkna med att SVT säkerligen kommer ha minst 1 veckas Bergman och visa så många filmer av honom som möjligt.
Om så är fallet, missa det inte!

Major hook-up on Justin, dammit!

Jag och Frej åkte och lämnade katterna hos Mattis idag.
Lägenheten känns underligt tom.
Och självklart saknar jag mina älsklingar.
Men men, det går väl över.

Imorgon börjar jag jobba igen.
Upp tidigt och cykla till hising island, sitta på kontor i 8 timmar och tappa huvudet.
Fast jag har sett fram emot att börja jobba igen trots allt.
Jag vet att det låter helt sjukt, men jag verkar inte klara av för mycket fritid. Hahaha.
Och sen blir det att cykla hem och kolla Halmstad - GAIS på boxen med familjen.

Tydligen är min babo i stan och på väg hit nu, undras vad han har gjort här.
Men det är som vanligt, gubben i lådan. :)

Jävla huvudvärk.
Jag var nog ute på krogen för länge igår.

Snart är Linus i stan.
Hela familjen ska hjälpa till och flytta in hans saker.
Vi har saknat honom, så det ska bli kul att hänga .

Sen blir det nog en fika nere i city.

Spattis fyller år idag, fast vi firade honom lite igår på krogen.
Hela 27 år, gammal gubbe kan man säga. Haha.

Och det ryktas om att jag ska få (låna?) en hel del nintendo-prylar av någon som har haft det i sin garderob i sitt föräldrahem utan att nämna det de senaste åren.

Igår då. jag fick kramp i min tv-spelstumme och drog ner på stan.
Träffade några polare som jag inte brukar träffa så ofta numera, mest för att våra liv skilts åt av moder justitia.
Min bror och jag var först ut.
Sedan en sväng på Kellys.
Där har vi hängt i massor av år och igår ifrågasatte jag varför.
Första senariot var ett par som knullade på toaletten, haha. FFS!!! Det var jag nog lite för nykter för att se. Haha.
Sen lukten.
Och så folket.
Man känner knappt igen en enda jävel som hänger där nuförtiden.
Well, jag har kanske blivit för kräsen?
Jag gillar Kings Head bättre i alla fall.
Men vi gick inte dit, utan till nästa skabbhål efter att ha hittat Spattis, Fimpen o 2 av deras vänner.
Tillslut tröttnade jag och åkte hem.
Jag hatar spårvagnen på helgnätter.
Vem som helst fattar varför.
Och om de e jobbigt o åka den när man e full, så e de fan inget jämfört när man e nykter.
Nästa gång ska jag fan åka bil hem.

okej, jag lovar mig själv här och nu att aldrig mer vara barnvakt!

ikväll blir det tv-spelskväll för jag ska hämta mitt senaste inköp, dvs nintendo 8-bits, i eftermiddag.
och påsen får sitt senaste xbox-inköp.
kan det bli bättre?

tack för gratis GAIS-biljetter förresten.

Igår firade vi Annas 18-årsdag på Frankes.
Trevligt ställe för övrigt.
Anna var såklart sjukt nöjd över alla presenter, jag köpte en Fred Perry-piké och ett par Fred Perry-skor till henne.
Det kom förbi en hel del trevligt folk och jag hade så fruktansvärt roligt.
Mycket humor och skratt med trevliga gaisare är inte fy skam må jag säga.

Eftersom jag skulle passa Bianca idag så lämnade jag stället i lagom tid.
Och skjuts till majorna sent på kvällen tackar man ju inte nej till.
Fast sen sov jag dåligt som vanligt, dock på en väldans bekväm soffa och blev väckt innan 8 av nattas lilla ängel.

Så vad har man gjort då?
Sjöfartsmuséet, Paddan-åktur och mat på McD.
Hon får som hon vill, 5 år gammal och grymt manipulativ, i alla fall när det kommer till mig. haha.

Så nu är jag sjukt trött.
Och lite less på det mesta faktiskt.
Jag tror jag behöver sova.
(kan jag få bli lämnad ifred någon gång? så jävla mycket snack för ingenting)

En fika på stan först bara.
(och för övrigt fick jag gilmore girls säsong 4 nyss, lovely)

Imorgon fyller min "skyddsling" Anna 18 år.
yey!
Men det har varit svårt att komma fram till vad man ska ge henne.
Man skulle ju kunna ge henne vad som helst.
Och när jag säger present så tjatar hon för att få reda på vad hon ska få.
Haha. Som alla barn på födelsedagar och julaftonar. (sorry anna, men du är inte vuxen förrän imorgon haha).
Så jag gav ledtrådar som att det är snyggt och att det är mjukt.
Hon har iaf kommit fram till kategorin över vad som finns i paketet....
Och paketet får hon väl på krogen imorgon om jag följer med ut.

Någon annan som fyller år snart är Mattis.
En vuxen snubbe är lite svårare att ordna present till.
Jag har förstås redan ordnat en present, eftersom jag känner mannen rätt väl så vet jag att vissa saker alltid funkar.
Men så vill jag ordna nått personligt.
Vet inte direkt vad ännu, men han fyller ju inte år förrän på lördag så jag har ett tag till på mig.

De senaste dagarna har jag kännt mig i en evigt gående cirkel.
Allt är likadant varje dag nästan.
Vi har fikat var och varannan dag och det är alltid trevligt. Speciellt sällskapet.
Vi har gått promenader och diskuterat allt från idioter på universitetet till barnuppfostran och anorexia.
Men sen då?
När jag kommer hem så sätter jag mig framför tv:n ellerdatorn, eventuellt ringer några telefonsamtal.
Efter att de flesta gått och lagt sig sitter jag fortfarande framför tv:n eller datorn.
Speciellt tv:n när det är Scrubs eller CSI (i love it).
Och sen så kan jag inte sova.
Det känns som jag inte har nått liv längre.
Jag orkar inte gå upp när jag vaknar på morgonen utan sover bort halva dagen.
Det funkar förstås så länge man e ledig, men jag missar ju en hel del träningstider + att jag knappast orkar gå till gymet pga för mycket sömn som gör mig alldeles för seg.
Så jag åker ner på stan och shoppar/fikar/promenerar och försöker hålla mig igång.
För min säng är som djävulen själv och lockar en rätt fort tillbaks i "fördärvet" (så skulle man kunna kalla för mycket sömn/slapphet).
Och sen åker jag hem igen, sätter mig framför bla bla bla...och kan inte sova på natten för att jag vänder på dygnet....bla bla bla.
Den eviga cirkel.

Så varje dag är en kamp för att bryta den evigt gående cirkeln.
Det är t.o.m. så att jag längtar tillbaks till jobbet och rutinerna där bara för att.
Jag trodde aldrig jag skulle tänka/säga så.

Idag då, så började jag dagen med att sova alldeles för länge. Som vanligt.
Åt frukost samtidigt som jag surfade runt och hade diverse samtal på msn.
Beställde ett nintendo 8-bits + spel för att slösa på lönen medans man kan.
Sen åkte jag ner själv på stan för att fixa lite ärenden.
De gjorde jag, hamnade sen på en trevlig fika med Lisa och ett snabbt hej till Johan.
Kikade runt på stan och shoppade några böcker och åkte hem.
Gjorde om hela vardagsrummet som jag har planerat i några veckor men knappast orkat ta mig an.
Det funkade som träning för vi har ju sjukt mycket saker så man blev ju svettig och kände sig duktig när jag var klar.
En vardagsrumshörna och en tv-spelshörna blev det av min stora ansträngning, med nya tavlor och diverse prylar för att dryga ut de tomma väggarna.
Nu saknas bara saccosäcken.
Så nu förtjänar jag en stund framför tv:n för att sen försöka sova tidigt.

Jag är nöjd över mig själv.

Vad ska jag börja med?

Senaste veckan har bestått av vila, lattefikande och flörtande.
Jag har tagit hand om min skyddsling på bästa sätt (tydligen så är jag Annas förmyndare, så då får jag ju göra vad som krävs haha) och det har även shoppats.
Första mammaplagget som införskaffades var ett par hängselbyxor, som råkade bli några nummer förstora. Fast baggy-style är ju rätt skönt ändå.
Förhoppningsvis blir jag inte så stor att jag fyller upp hängselbyxorna helt å hållet. Men man vet ju aldrig...suck.

(Jag vill inte bli tjock)

Lisa är tillbaks i stan, så vi har börjat träna ihop och det känns ju peppande eftersom jag blir mer o mer medveten om hur jag ökar i storlek (för att överdriva).
Linus kom på en snabb visit ikväll efter att ha varit på släktkalas.
Det blev en lång pratstund såhär innan läggdags och vi gick väl igenom det mesta som hänt nyligen och även några gamla minnen. Känns bra att han flyttar tillbaka till stan och det är la knappt en vecka kvar tills dess.

Annars ikväll så har jag varit på intellektuell middag med föreläsare, trollkarl och stå-upp komiker.
Underbart trevligt, mycket folk man kände och en hel del man aldrig sett förut.
Precis vad jag behövde just nu.
Imorgon skulle jag nämligen åka på semester. Men jag ställde in i sista stund, det gick liksom inte att kombinera allt jag tänkt.

Fulla människor kan vara sjukt störiga eller hyfsat roliga.
Ibland kommer en del så otroligt korkade kommentarer att  man inte vet om man ska skratta eller gråta.
Har jag också varit lika korkad när jag varit full? Jag hoppas inte det.
Nattvagnen är något jag ska försöka undvika hädanefter.
Haha.

Man skulle kunna säga att jag gått vidare nu i alla fall.
Och det känns skönt.
Som sagt, jag väntar inte i all evighet.

Träning och lattefika imorgon, gonatt!

Egentligen borde ju det mesta bara flyta på och såhär på sommaren borde allt vara soft.
Men ingenting stämmer och jag drivs snart till vansinne av att inte få veta hur saker ligger till.
Eller, det är så det känns just nu.

Förhoppningsvis åker jag från stan med min far ett tag nästa vecka.
Det hoppas jag verkligen på.
För här får jag aldrig vara ifred.

Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden till förra sommaren.
Nu sitter jag och bläddrar bland alla minnen istället, eller...det jag kommer ihåg i alla fall.

Spelningen var grym.
Precis som förra året.
Fast jag tyckte ifs att förra året var roligare, antagligen för det var mer röjj och fylla för min del.

När vi kom till Trädgår'n såg vi först inga kända ansikten.
Dock tog det inte lång stund innan de dök upp i mängden av den enorma folkmassa som fanns inne på stället.
Det var gamla strul, ett gäng nynazister (vafan de nu gjorde där), någons fula ex, snyggingen från Lindesberg, arbetskamrater, listan blir så jävla lång om man ska kategorisera allt folk.
Man skulle kunna påstå att halva Västra Götaland var där.
Och inget underligt med det.

Stämningen var i alla fall god och på hög nivå så icke att klaga på det.
Jag struntade i förbandet (eller var de fler än ett?) och minglade runt med Linda, Frugan och Berntsson.

När sedan Dropkick gick upp på scen så inledde de med samma intro som förra året.
Men grymt var det.
Folk slog sig sönder o samman där framme, vi andra kände oss gamla och hängde längre bak.
Jag var inte direkt pepp på röjj, tröttheten slog till rätt hårt efter en krävande dag.
Vi hittade även David o Malin, mycket trevligt.

Gladast blev vi när "vår" låt spelades dvs. Fightstarter Karaoke.
Lagom efter det hamnade jag i kvällens första o enda bråk, för min del i alla fall.
Förra året var jag med o röjjde långt fram och då räknade vi till minst 7-8 slagsmål, varav jag typ började ett.
Jättemoget tänker ni säkert nu, men de av er som går på punkspelningar vet vad jag menar.

Bråket var de dummaste och tur för killen att han uppenbarligen var en sådan som inte kan med att slå en tjej just pga att de e en tjej. Men jag vred om idiotens arm en sväng iaf.
Sen hämtade han sin flickvän.
Som vi blev sams med medan han stod o muttrade om vilka idioter vi var. Hehe.
Hela bråket handlade om att han var full o äcklig o försökte sig på Frugan.
Vem skulle inte försvara sin kompis liksom?
Och då var hans ursäkt för att han var oskyldig att han faktiskt hade flickvän och så gick han och hämtade henne.
Jag förstår fortfarande inte varför han gjorde det, egentligen.
Undvika stryk?
Få igång ett slagsmål mellan oss och hans tjej istället?
Ingen vet.

Det är farligt att försöka ta sig dumma friheter, speciellt när de gäller på mina vänner.
(och onekligen när man själv är ett hormonstinnat monster, hahaha).

Bråket avstyrdes lugnt o fint och spelningen fortsatte med glädje och triumf.
I slutet fick jag mig äntligen en Dropkick-tröja och vi åkte hem väldigt nöjda.
Somnade nästan direkt när jag kom hem och kände att det skulle bli en bra dag på jobbet dagen därpå.