mandax

Jag känner mig rätt stolt över mig själv.
Idag fick jag något sorts storhetsryck och trodde mig kunna klara allt.
Vilket jag hittills gjort, iaf det jag tagit på mig att göra.

Bokat in mig på en trafikskola, ska dit på måndag efter jobbet och styra upp ett körkortsschema.
Ringde diverse jobbiga samtal.
Tagit en hel del beslut som borde gjorts för längesen.
Jag har även lyckats konversera med en lastbilschaufför på tyska, vilket är ett av de språk jag aldrig talat eller läst i antagligen hela mitt liv so far.
Men fräckt var det.

Det enda som är en ständigt gående fråga är boendet.
Att Göteborg är en svår stad att få lägenhet i vet ju halva sverige o bostadsbolagen skiter ju i folk med särskilda behov. Och jag vägrar (ja faktiskt vägrar) köpa en bostad.

Någon som säljer hus däremot är min mor.
Igår fick jag reda på att hon tänker byta kust gällande sommarhus.
Säljer huset i värmland och beger sig österut. Kalmarsund. Någonstans. Jag hängde inte riktigt med i beskrivningen.
Det känns kul på ett sätt, men tråkigt att man knappast har kvar någon anledning till att åka norröver.
Men vafan, sommarsemester nästa år på östkusten är inte helt fel de.
Det ser nog alla fram emot.