mandax

Jag tänker inte ens kommentera matchen, för jag är fortfarande sur.
Det är som en flashback av GAIS-Hammarby hemma förra säsongen.
Jävla skitmatch.

Ingmar bergman är död.
Det känns väldigt underligt, mannen som aldrig gav upp ungefär.
Mannen man älskar att hata och hatar att älska.
Geniet.
Säga vad man vill, han var en vrång och sur gubbfan men nog gjorde han bra filmer.
Han visste vad han sysslade med.

När jag läste film så analyserade vi minst 2 av hans filmer på filmanalysen och gjorde arbeten om honom på filmkunskapen. Det sjunde inseglet är min favoritfilm bland alla, Fanny och Alexander kommer näst efter.

Och säger de på radion att han dog idag, första dagen på jobbet och allt.
Alltså kan man räkna med att SVT säkerligen kommer ha minst 1 veckas Bergman och visa så många filmer av honom som möjligt.
Om så är fallet, missa det inte!

Major hook-up on Justin, dammit!

Jag och Frej åkte och lämnade katterna hos Mattis idag.
Lägenheten känns underligt tom.
Och självklart saknar jag mina älsklingar.
Men men, det går väl över.

Imorgon börjar jag jobba igen.
Upp tidigt och cykla till hising island, sitta på kontor i 8 timmar och tappa huvudet.
Fast jag har sett fram emot att börja jobba igen trots allt.
Jag vet att det låter helt sjukt, men jag verkar inte klara av för mycket fritid. Hahaha.
Och sen blir det att cykla hem och kolla Halmstad - GAIS på boxen med familjen.

Tydligen är min babo i stan och på väg hit nu, undras vad han har gjort här.
Men det är som vanligt, gubben i lådan. :)

Jävla huvudvärk.
Jag var nog ute på krogen för länge igår.

Snart är Linus i stan.
Hela familjen ska hjälpa till och flytta in hans saker.
Vi har saknat honom, så det ska bli kul att hänga .

Sen blir det nog en fika nere i city.

Spattis fyller år idag, fast vi firade honom lite igår på krogen.
Hela 27 år, gammal gubbe kan man säga. Haha.

Och det ryktas om att jag ska få (låna?) en hel del nintendo-prylar av någon som har haft det i sin garderob i sitt föräldrahem utan att nämna det de senaste åren.

Igår då. jag fick kramp i min tv-spelstumme och drog ner på stan.
Träffade några polare som jag inte brukar träffa så ofta numera, mest för att våra liv skilts åt av moder justitia.
Min bror och jag var först ut.
Sedan en sväng på Kellys.
Där har vi hängt i massor av år och igår ifrågasatte jag varför.
Första senariot var ett par som knullade på toaletten, haha. FFS!!! Det var jag nog lite för nykter för att se. Haha.
Sen lukten.
Och så folket.
Man känner knappt igen en enda jävel som hänger där nuförtiden.
Well, jag har kanske blivit för kräsen?
Jag gillar Kings Head bättre i alla fall.
Men vi gick inte dit, utan till nästa skabbhål efter att ha hittat Spattis, Fimpen o 2 av deras vänner.
Tillslut tröttnade jag och åkte hem.
Jag hatar spårvagnen på helgnätter.
Vem som helst fattar varför.
Och om de e jobbigt o åka den när man e full, så e de fan inget jämfört när man e nykter.
Nästa gång ska jag fan åka bil hem.

okej, jag lovar mig själv här och nu att aldrig mer vara barnvakt!

ikväll blir det tv-spelskväll för jag ska hämta mitt senaste inköp, dvs nintendo 8-bits, i eftermiddag.
och påsen får sitt senaste xbox-inköp.
kan det bli bättre?

tack för gratis GAIS-biljetter förresten.

Igår firade vi Annas 18-årsdag på Frankes.
Trevligt ställe för övrigt.
Anna var såklart sjukt nöjd över alla presenter, jag köpte en Fred Perry-piké och ett par Fred Perry-skor till henne.
Det kom förbi en hel del trevligt folk och jag hade så fruktansvärt roligt.
Mycket humor och skratt med trevliga gaisare är inte fy skam må jag säga.

Eftersom jag skulle passa Bianca idag så lämnade jag stället i lagom tid.
Och skjuts till majorna sent på kvällen tackar man ju inte nej till.
Fast sen sov jag dåligt som vanligt, dock på en väldans bekväm soffa och blev väckt innan 8 av nattas lilla ängel.

Så vad har man gjort då?
Sjöfartsmuséet, Paddan-åktur och mat på McD.
Hon får som hon vill, 5 år gammal och grymt manipulativ, i alla fall när det kommer till mig. haha.

Så nu är jag sjukt trött.
Och lite less på det mesta faktiskt.
Jag tror jag behöver sova.
(kan jag få bli lämnad ifred någon gång? så jävla mycket snack för ingenting)

En fika på stan först bara.
(och för övrigt fick jag gilmore girls säsong 4 nyss, lovely)

Imorgon fyller min "skyddsling" Anna 18 år.
yey!
Men det har varit svårt att komma fram till vad man ska ge henne.
Man skulle ju kunna ge henne vad som helst.
Och när jag säger present så tjatar hon för att få reda på vad hon ska få.
Haha. Som alla barn på födelsedagar och julaftonar. (sorry anna, men du är inte vuxen förrän imorgon haha).
Så jag gav ledtrådar som att det är snyggt och att det är mjukt.
Hon har iaf kommit fram till kategorin över vad som finns i paketet....
Och paketet får hon väl på krogen imorgon om jag följer med ut.

Någon annan som fyller år snart är Mattis.
En vuxen snubbe är lite svårare att ordna present till.
Jag har förstås redan ordnat en present, eftersom jag känner mannen rätt väl så vet jag att vissa saker alltid funkar.
Men så vill jag ordna nått personligt.
Vet inte direkt vad ännu, men han fyller ju inte år förrän på lördag så jag har ett tag till på mig.

De senaste dagarna har jag kännt mig i en evigt gående cirkel.
Allt är likadant varje dag nästan.
Vi har fikat var och varannan dag och det är alltid trevligt. Speciellt sällskapet.
Vi har gått promenader och diskuterat allt från idioter på universitetet till barnuppfostran och anorexia.
Men sen då?
När jag kommer hem så sätter jag mig framför tv:n ellerdatorn, eventuellt ringer några telefonsamtal.
Efter att de flesta gått och lagt sig sitter jag fortfarande framför tv:n eller datorn.
Speciellt tv:n när det är Scrubs eller CSI (i love it).
Och sen så kan jag inte sova.
Det känns som jag inte har nått liv längre.
Jag orkar inte gå upp när jag vaknar på morgonen utan sover bort halva dagen.
Det funkar förstås så länge man e ledig, men jag missar ju en hel del träningstider + att jag knappast orkar gå till gymet pga för mycket sömn som gör mig alldeles för seg.
Så jag åker ner på stan och shoppar/fikar/promenerar och försöker hålla mig igång.
För min säng är som djävulen själv och lockar en rätt fort tillbaks i "fördärvet" (så skulle man kunna kalla för mycket sömn/slapphet).
Och sen åker jag hem igen, sätter mig framför bla bla bla...och kan inte sova på natten för att jag vänder på dygnet....bla bla bla.
Den eviga cirkel.

Så varje dag är en kamp för att bryta den evigt gående cirkeln.
Det är t.o.m. så att jag längtar tillbaks till jobbet och rutinerna där bara för att.
Jag trodde aldrig jag skulle tänka/säga så.

Idag då, så började jag dagen med att sova alldeles för länge. Som vanligt.
Åt frukost samtidigt som jag surfade runt och hade diverse samtal på msn.
Beställde ett nintendo 8-bits + spel för att slösa på lönen medans man kan.
Sen åkte jag ner själv på stan för att fixa lite ärenden.
De gjorde jag, hamnade sen på en trevlig fika med Lisa och ett snabbt hej till Johan.
Kikade runt på stan och shoppade några böcker och åkte hem.
Gjorde om hela vardagsrummet som jag har planerat i några veckor men knappast orkat ta mig an.
Det funkade som träning för vi har ju sjukt mycket saker så man blev ju svettig och kände sig duktig när jag var klar.
En vardagsrumshörna och en tv-spelshörna blev det av min stora ansträngning, med nya tavlor och diverse prylar för att dryga ut de tomma väggarna.
Nu saknas bara saccosäcken.
Så nu förtjänar jag en stund framför tv:n för att sen försöka sova tidigt.

Jag är nöjd över mig själv.

Vad ska jag börja med?

Senaste veckan har bestått av vila, lattefikande och flörtande.
Jag har tagit hand om min skyddsling på bästa sätt (tydligen så är jag Annas förmyndare, så då får jag ju göra vad som krävs haha) och det har även shoppats.
Första mammaplagget som införskaffades var ett par hängselbyxor, som råkade bli några nummer förstora. Fast baggy-style är ju rätt skönt ändå.
Förhoppningsvis blir jag inte så stor att jag fyller upp hängselbyxorna helt å hållet. Men man vet ju aldrig...suck.

(Jag vill inte bli tjock)

Lisa är tillbaks i stan, så vi har börjat träna ihop och det känns ju peppande eftersom jag blir mer o mer medveten om hur jag ökar i storlek (för att överdriva).
Linus kom på en snabb visit ikväll efter att ha varit på släktkalas.
Det blev en lång pratstund såhär innan läggdags och vi gick väl igenom det mesta som hänt nyligen och även några gamla minnen. Känns bra att han flyttar tillbaka till stan och det är la knappt en vecka kvar tills dess.

Annars ikväll så har jag varit på intellektuell middag med föreläsare, trollkarl och stå-upp komiker.
Underbart trevligt, mycket folk man kände och en hel del man aldrig sett förut.
Precis vad jag behövde just nu.
Imorgon skulle jag nämligen åka på semester. Men jag ställde in i sista stund, det gick liksom inte att kombinera allt jag tänkt.

Fulla människor kan vara sjukt störiga eller hyfsat roliga.
Ibland kommer en del så otroligt korkade kommentarer att  man inte vet om man ska skratta eller gråta.
Har jag också varit lika korkad när jag varit full? Jag hoppas inte det.
Nattvagnen är något jag ska försöka undvika hädanefter.
Haha.

Man skulle kunna säga att jag gått vidare nu i alla fall.
Och det känns skönt.
Som sagt, jag väntar inte i all evighet.

Träning och lattefika imorgon, gonatt!

Egentligen borde ju det mesta bara flyta på och såhär på sommaren borde allt vara soft.
Men ingenting stämmer och jag drivs snart till vansinne av att inte få veta hur saker ligger till.
Eller, det är så det känns just nu.

Förhoppningsvis åker jag från stan med min far ett tag nästa vecka.
Det hoppas jag verkligen på.
För här får jag aldrig vara ifred.

Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden till förra sommaren.
Nu sitter jag och bläddrar bland alla minnen istället, eller...det jag kommer ihåg i alla fall.

Spelningen var grym.
Precis som förra året.
Fast jag tyckte ifs att förra året var roligare, antagligen för det var mer röjj och fylla för min del.

När vi kom till Trädgår'n såg vi först inga kända ansikten.
Dock tog det inte lång stund innan de dök upp i mängden av den enorma folkmassa som fanns inne på stället.
Det var gamla strul, ett gäng nynazister (vafan de nu gjorde där), någons fula ex, snyggingen från Lindesberg, arbetskamrater, listan blir så jävla lång om man ska kategorisera allt folk.
Man skulle kunna påstå att halva Västra Götaland var där.
Och inget underligt med det.

Stämningen var i alla fall god och på hög nivå så icke att klaga på det.
Jag struntade i förbandet (eller var de fler än ett?) och minglade runt med Linda, Frugan och Berntsson.

När sedan Dropkick gick upp på scen så inledde de med samma intro som förra året.
Men grymt var det.
Folk slog sig sönder o samman där framme, vi andra kände oss gamla och hängde längre bak.
Jag var inte direkt pepp på röjj, tröttheten slog till rätt hårt efter en krävande dag.
Vi hittade även David o Malin, mycket trevligt.

Gladast blev vi när "vår" låt spelades dvs. Fightstarter Karaoke.
Lagom efter det hamnade jag i kvällens första o enda bråk, för min del i alla fall.
Förra året var jag med o röjjde långt fram och då räknade vi till minst 7-8 slagsmål, varav jag typ började ett.
Jättemoget tänker ni säkert nu, men de av er som går på punkspelningar vet vad jag menar.

Bråket var de dummaste och tur för killen att han uppenbarligen var en sådan som inte kan med att slå en tjej just pga att de e en tjej. Men jag vred om idiotens arm en sväng iaf.
Sen hämtade han sin flickvän.
Som vi blev sams med medan han stod o muttrade om vilka idioter vi var. Hehe.
Hela bråket handlade om att han var full o äcklig o försökte sig på Frugan.
Vem skulle inte försvara sin kompis liksom?
Och då var hans ursäkt för att han var oskyldig att han faktiskt hade flickvän och så gick han och hämtade henne.
Jag förstår fortfarande inte varför han gjorde det, egentligen.
Undvika stryk?
Få igång ett slagsmål mellan oss och hans tjej istället?
Ingen vet.

Det är farligt att försöka ta sig dumma friheter, speciellt när de gäller på mina vänner.
(och onekligen när man själv är ett hormonstinnat monster, hahaha).

Bråket avstyrdes lugnt o fint och spelningen fortsatte med glädje och triumf.
I slutet fick jag mig äntligen en Dropkick-tröja och vi åkte hem väldigt nöjda.
Somnade nästan direkt när jag kom hem och kände att det skulle bli en bra dag på jobbet dagen därpå.

Underbart att träffa min mamma.
Hon är för jävla rolig också.
Puss på dig!

Jävligt bra match, heja GAIS!
Vi vann över Trelleborg återigen, med 1-0!
Underbart, fantastiskt!

http://stats.betradar.com/statistics/aftonbladet/?seasonid=452

Bussresan dit o hem var full med underhållning och denna gången var det fan ett bra gäng.
Det är såhär det ska vara!
Tack till Klas som lättade på några få dystra moln som fanns där en sväng.

NU är jag så förbannat trött efter en välförtjänt resa och även solen kom fram en bra stund med 20 plusgrader innan det blev regn igen.
Jag kan somna med gott samvete.

Nu börjar min "semester".
Dvs, jag är sjukskriven.
Det börjar med 2 veckor och jag hoppas att det inte blir mer än så.

Allt hände imorse, jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick till.
Men onekligen har det varit alldeles för mycket eller "bägaren rann över tillslut" eller nått annat dumt uttryck.
På enkel svenska: Jag kollapsade.
Allt har verkligen varit på tok för påfrestande men jag har antingen inte sett det eller förnekat det.
För nog resonerar väl många att man kan ta vara på sig själv och "jag klarar det själv"?
Eller är det bara jag?

Jag tror nog ingen annan runt omkring var beredd på att det skulle hända heller.
Och nog skrämde det skiten ur Kerstin i alla fall, haha.
Stackars kvinna.

Så på min första "semester"dag åker vi på match i Trelleborg och dessutom kommer mamma dit så det blir nog bra. Det kommer kännas skönt tror jag. Och roligt.
Hur jag ska spendera resten av "semestern" är lite oklart.
Men nog fan ska jag komma på fötter, jag är inget jävla mjäk.

Jag måste ju påpeka ang. tidigare inlägg att jag är ju absolut inte kär i honom.
Men det är tråkigt att bli bortglömd.
Och gamla vanor försvinner inte, det vet ju vem som helst.
Fast å andra sidan är det väl skönt att klara sig själv i slutändan.
Även om jag inte gillar att vara ensam.

Betyder man inget så behöver man inget ge.
Det är alltid en ljuspunkt.
Tänk på det.

Livet är underligt ibland.
Och komplicerat ibland.
Ibland är det för jävla bra.
Men just nu är allt upp och ner, ingenting är rätt.

Jag tycker inte om när det blir så.
Så jag ligger mest i min säng och stirrar upp i taket.
Och väntar på bättre tider.

Han kommer att flytta.
Och jag verkar vara den sista att få veta.
Men egentligen visste jag om det från början, för jag visste att han skulle komma in.
Frågan är ju varför jag blir ledsen över det.
Men jag säger inget. Som vanligt.

Det kommer en egen blogg om Dropkick-spelningen senare.
Just nu orkar jag inte.
Det har varit för mycket strul på jobbet idag, systemet låg nere flera timmar och det blev lite småkaos så man skulle ju kunna säga att jag är helt slut i huvudet.

Men på lördag är det GAIS igen och dessutom får jag träffa min mor, så jag har något att se fram emot iaf.

När jag kom hem hittade jag ett minipaket bland posten.
Det var ett litet pyssel som spattis hade gjort till mig häromdagen.
(antar att de e lite som terapi att pyssla..?)
2 skivor, en som är ett internt skämt mellan mig, honom o linda och en blandskiva som han gjort själv.
"Gubbrock och prettopop" heter den.
Jag ska lägga mig ner på min säng och lyssna igenom den i ensamhet som alltid bör göras med nya skivor.
Den passar nog mitt humör också.
Jag skulle ha tränat om en kvart.
Men fy fan vad jag inte orkar.

Grattis till lollo o mia som kirrat en 2:a på söder.
You go girls!
(jag kommer o hälsar på snart, lovar)

Fan, jag hade ju bestämt mig för att cykla till jobbet idag.
(chefen kallar oss hurtbullar)
Och vaknade av att solen sken in i mitt rum.
(vilket den inte direkt gör nu)
Så jag tittade på klockan o insåg att jag sovit nästan 8 underbara timmar.
(tack vare att jag slängde ut katterna från mitt rum)
Jag satte mig upp i sängen....och tro fan att jag nästan kräktes.

Man skulle kunna tro att jag festade igår.
Det känns som en enorm baksmälla som pågår i hela min kropp.
Fast jag vet ju själv vad det beror på och det är det jävla solandet jag envisades med.
Ni som vet ni vet (hahaha).

Så jag smsade Vincnet, min räddare i nöden.
För det är jävligt gött att åka till bil till jobbet.

Fan vad lat jag är.

Hahaha!
Heja GAIS!
Vi är bäst!
Jävla bra match asså, ser fram emot Trelleborg borta på lördag!

Halva GKG var samlade när matchen gick av stapeln, även syrran.
Anna var extra tokig och skrek mig döv, mitt stackars öra. haha.
Vad ska man säga?
Jag har skrikit mig hes precis som alla andra, men de e nog fan anna som kommer tappa rösten imorgon.
:)
Hon är för jävla go, det kommer bli så jävla kul på lördag...nästan alla ska fan dit.

Och lite höjdpunkt var det ju att spana in honom.
Hehe.
Känner mig som en jävla fåne, men han är så jävla snygg.
Undrar om han e singel månne....(hahahaha, jävla hormoner!)

Och jag får nog ta tillbaks att jag hatar Kenneth, han gjorde ändå en formidabel insats ikväll.
Heja GAIS, heja dom!

jag har varit riktigt huslig idag.
lagat mat till alla bakfulla jävlar som hamnade här efter sorento igår.
diskat.
läst igenom alla papper.
funderat ut vad jag (eller vi) ska baka till påsens födelsedag på onsdag.

sen gick jag till gymet, tränade o solade.
kändes enormt skönt.
och inte minst avkopplande.

men när jag kom hem och såg häftet från alkoholkommittén så blev jag arg igen.
jag har liksom lyckats förtränga det hela under helgen.
fast nu gick de inte längre.
så jag läste igenom det hela en gång till.
och på sista sidan står de enda som jag velat ha svar på men som inte en enda jävel inom hela jävla sjukvården (som jag träffat då) har kunnat ge mig.
jag hatar dom, allihop.
all oro i onödan.
era jävla *****!

sen ringde min mor och jag fick avreagera mig lite.
min mamma är grym. hon kan typ allt och hon vet allt. på ett ungefär iaf. och de hon inte vet kan hon slå upp i sina enorma lexikon hon har hemma.
hon vet även om vilket sjuhelvetes humör jag har. fast det står hon ut med. ibland. haha.
det fina är iaf att hon mest ringde för att säga att hon kommer på Trelleborg-GAIS matchen eftersom hon var ledig då. jag blev glad.
jag har säkerligen inte träffat min mamma på flera månader.

efter att vi sagt hejdå började jag sura lite igen tills linda sa att hon följer med imorgon.
för imorgon kommer jag återigen att vara på så jävla dåligt humör.
ingen sovmorgon.
tusen jobbiga frågor.
och sen alla prover.
och direkt till jobbet efter det.

de enda jag har att se fram emot imorgon är GAIS, men de e inte dumt de.

Mina roomies kom hem med den största överraskningen på länge i eftermiddags.
Nämligen F R E J!
Mitt hjärta slog ett extra slag av glädje och faktum är att han numera är inflyttad göteborgare.
Allt blir bara bättre.

Idag blev jag stolt medlem av ett guldmedlemskort på mitt nya gym.
Hahaha.
Så fånigt egentligen.

Jag tog mig i kragen efter att ha försjunkit i någon form av tråkiga tankar igår om att allt var meningslöst just nu.
Inget var kul på krogen.
Min spegelbild i shoppingfönstrena såg tjock ut.
Och jag har verkligen inte gjort nått speciellt på min semester.

Så jag bestämde mig för att nu får jag göra något åt det.
T.ex. behöver man ju inte gå ut på krogen bara för att...
Jag ska bara gå ut när det händer något, typ spelningar.

Då ringer man även Natta som är grymmast på att pigga upp en.
Natta är bäst på sånt.
Är man nere kan man ringa henne och sen känns allt bra.
Alla mina tusen frågor som jag har jämt kan hon oftast svara på.
Och dessutom har hon alltid så jävla bra råd att ge.
Jepp, jag älskar henne med.

(nej, ja har inte gått o blitt nån tokig hippie de senaste)

I detta guldkort ingår följande:
*Styrketräning
*Gruppträning
*Konditionsträning
*Rådgivning
*Barnpassning
*Solarium
*Massage/Vattenmassage

och säkerligen nått mer som jag glömt.
Så jag börjar redan imorgon.

Det enda som saknas är simning.
Men det löser sig det med.

Jag fick nyss ett sms från Linda.
Det stod "Älskar daj facking crazy".
Man småler ju o blir helt varm inombords.
Varför skulle jag behöva någon annan än henne?

Efter fika o häng på stan med Frugan så hakade jag med henne hem för å se en film om Charles Manson.
(äcklig creepy människa)
Därhemma fanns även en tokig Linda som pluggade för fullt och var lite väl stressad.
Jag o Fru hade handlat massor på hemköp o efter att Linda tagit sin del av kapet så försvann hon in på sitt rum.
Då passade jag på att genomföra min tokiga idé som jag kommit på när vi var på väg dit.
Det var nämligen så att jag handlat wienerbröd, 3 st av 2 sorter.
Vafan, ska jag bli tjock så ska fan alla bli det med mig.
Så jag la 2 st i en påsen, smög fram till Lindas dörr, öppnade den långsamt och attackerade Linda genom att slänga påsen med wienerbröd på henne.
Tyvärr missade jag hennes huvud, träffade magen istället. Jag har typ aldrig kunnat sikta, förutom när jag en gång i tiden höll på med sport. Och då gällde de oftast fotboll.
Och sen sprang jag fnissandes in i köket igen.
Jag visste nämligen att Linda redan satt o skrattade för sig själv inne i sitt rum.
För hon tycker om när jag e tokig.
Senare kom hon ut och sa att wienerbröden var mycket uppskattade.

Vi gör tokiga saker mot varandra hela tiden.
Därför att vi vet vad som får den andre att må bra, vad som får den andre att skratta.
Det är därför vi går på spelningar ihop och det är därför vi går på fotboll ihop.
(för då är vi tokiga ihop, detta brukar även innefatta Frugan)

För att vi är så jävla bra ihop.
För att vi är så jävla bra vänner.

För jag älskar daj också Linda.

Jag verkligen gillar min nya mobil.
Haha.
Knäppt, men jag kände mig verkligen handikappad när den förra inte funkade som den skulle.

Ikväll finns det mycket att välja på: after work, bowling, biljard och fest.
Jag ska försöka mig på att hinna med allt.
Halva semestern har försvunnit nu så de e dags att göra nått kul.
Och jag har fortfarande ett enormt sug efter att åka o bada...

Den senaste veckan skulle man kunna påstå att jag inte riktigt varit mig själv.
Och visst är det sant.
Trött, jävlig o ledsen.

Men nu har de fan gått över.
Tack vare en kärringjävel på mvc.
För att orka med allt hon ställer till med så måste jag bli mig själv och dessutom slipper jag förhoppningsvis människan som drar ner mig.
Jag ska bevisa att de alla har så jävla fel!

Efter diverse konstiga besked imorse drog jag och Linda runt på stan och shoppade.
Shopping hjälper mot allt, tro mig. hehe.
(även om jag egentligen inte är materialist)
Sen drog jag runt själv några timmar innan Anna slutade jobbet och nu har jag äntligen hittat och köpt en ny mobil.
(woho, haha).
Säljaren i affären som vi tillslut valde var inte direkt het men han flörtade vilt med mig.
Jag märkte de inte direkt, utan anna påpekade det rätt friskt.
Yes, i'm back in the game!
Haha.
Jag var ju inte annat än trevlig.
Och dessutom var jag ju tvungen att berätta för Anna om min nya hemlighet.
Jag är inte klok, haha.
Fast sen är ju frågan hur jag ska lyckas med min plan, men det går nog vägen.

Min semester har mest gått ut på att sova.
För allt roligt händer ju nästa vecka...
GAIS GAIS och åter GAIS.
Sen Dropkick Murphys förstås.
Och Martins födelsedag....de blir en jädrans massa de.

Det ösregnar och det passar bra med mitt humör.
Melankolisk och jävlig.
Sjuk är jag också.
Jag ignorerade det sen i söndags morse, men igår kväll fick jag feberyra och var helt slut.
Skit allting.

Fast idag fick jag några skivor med posten.
Johnny Cash och Buzzcocks, lovely!
Det bästa som finns är att ligga under täcket och lyssna på musik när det ändå är crap-väder ute.

Semester kunde ju fått en bättre start, haha.

Linda hittade en Billy Bragg - LP till mig när vi shoppade skivor idag.
Jag ska lägga mig på soffan och lyssna igenom den.
För sömn det får jag ju ingen just nu och den bästa avkopplingen är just musik.

...nog är man lite emo alltid.
Men det går snart över.
Hoppas jag.

(annars kommer jag vara pank alldeles för tidigt den här månaden, det finns inget bättre än shopping när man e nere).

Grattis till min knäppa storebror Erik som fyller 27 år idag!

Det blev en annorlunda och halvt galen resa upp sthlm för att se GAIS mot BP.
Men uppenbarligen är vi sveriges sämsta lag.
0-1, det var fan en skandal.
Och var fan kom alla jävla bönder ifrån?

Jag, Anna, Berntsson och Påsen åkte bil med Thai istället för med bussen.
Så vi var ju framme rätt snabbt när mestadels av vägen gjordes i 170.
De blir alltid dålig stämning när man kommer till sthlm och så även i detta fallet.
Och så förlorade vi.
Vi skyller allt på Kenneth Gustavsson.
Vi har aldrig gillat honom.
Jävla sämst.

Hemresan gick desto bättre.
Skönt att slippa åka bussen (som ändå körde fel, haha...stackars micke).
Någonstans på vägen tappade vi all vett o sans och allt blev väldigt pubertalt.
Det är Berntssons fel.
När vi stannade i Örebro flippade vi ut totalt och det stackars butiksbiträdet på statoil måste ha fått hjärtstopp.
Man behöver skratta ibland, och alla fick nog en rejäl överdos av dålig humor.

Det enda som förstörd den goda stämningen var ett jobbigt samtal.

Tur att man har vänner som vet exakt vad som skall göras när någon är ledsen.
Så snart fortsatte den pubertala stämningen och man kan ju fråga sig om en viss persons chef kommer få hem vissa fartkamerabilder med obscena gester på.
Man kunde ju alltid hoppas. haha.
Jag var helt slut när jag kom hem och stupade i säng.

Idag kommer farsan hit och hälsar på.
Det underlättar något.

(Jävla skitgais)

Perkele - Moments