yttersta graden av uppskattning

alla behöver uppmuntran någon gång då o då.
en del kanske behöver det hela tiden.

komplimanger.
en vänlig gest.
eller en present.

för min del så blir jag generad av sweettalk, samtidigt som det får mig att fnissa och bli helt pirrig inombords.
blommor är dock ett big nono, i min värld finns det alltid en baktanke med blommor.

men vad är det som får en att stanna uppe framför datorn och flörta?
antagligen spänningen, kanske utmaningen, förväntan möjligtvis?

jag tror att vi alla är suckers för uppskattning.
och det är vi värda, någon annans fulla uppmärksamhet.
för det är sant som någon sa: man mår så mycket bättre av komplimanger...

ack, those sweet words...

Kommentarer
Postat av: Gustav

Nu förstår jag inte.



Är det här som har legat bakom din misstro för komplimanger.



Var det därför du gav mig en utläggning här om veckorna?

2008-05-26 @ 00:01:19
Postat av: mandax

haha.

jag ska förklara nån gång...

men man får la lov att ändra sig ibland? ;)

2008-05-26 @ 09:33:23
Postat av: Nicklas Eriksson

Fan vad jobbigt det är det här med att inte kunna ge en kvinna blommor just för den där misstanken om baktanken!



Jag personligen gillar blommor väldigt mycket och tycker om att välja ut den typen av blommor jag anser passar ihop med kvinnan i frågas karaktärsdrag och lägger ner lite tid och tankemöda. Jag kan t.o.m. få för mig att bara köpa blommor till en kompis för att hon gjort sig förtjänt av det (jo, killar med, men hittills har ingen förtjänat det, ha ha!). Så det är surt med de där misstankarna:(



2008-05-26 @ 13:29:59
URL: http://arbetarperspektiv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0