mandax

Resten av skånesemestern var sweet.
Jag lyckades väl träffa ungefär 1/4 av min bekantskapskrets och började även fundera på huruvida man skulle flytta tillbaks till Malmö eller inte...(what?)
Medan jag hängde runt på fikahäng, middagar och annat så började hela Göteborg få derbynerver.
Själv var jag lugn som en filbunke.

Matchen i Kalmar var ju förstås katastrof (4-0 till Kalmar).
Fast den missade jag tack vare min käre storebror som självfallet skulle se hockey-slutspelet istället.

Så jag åkte hem från skåne, glad i hågen och utan förväntningar.
Eftersom vi faktiskt inte vunnit ett derby sen 1992 så var jag inställd på att vi skulle förlora ändå.
Lämnade barnet hos barnvakten och drog till GP, där ungefär alla var...derbyn lockar ju ut de flesta.
En bra o trevlig förfest, med sms-muck mellan mig o en blowit från jobbet och pepp-sång innan avgång.

Jag hann vara på matchen i ungefär 5 min.
Ibland händer oväntade saker och jag prioriterar ju ändå att ta hand om en överförfriskad skyddsling än att stå kvar på matchen. Så vi åkte hem och såg matchen på tv istället.

Oväntat så blev det 0-0, tack vare ett helt rätt bortdömt mål.
Och ärligt talat, Pontus Wernblom är ju den pinsammaste nollan hittills. Gnäller och lipar för allt och inget...skärp dig, din tönt!

Så trots att vi inte vann, så var vi ändå bättre.
Haha...F.U. blowit!