mandax

Jag är så arg att det inte finns ord längre.
Och samtidigt så avtrubbad.

Hela dagen var totalt sett en så katastrofalt jävla skitdag så det finns inte.
Jävla skitGAIS, jävla skitmatch, jävla skitresa.
Hur kunde en så trevlig start på dagen och ditresan sluta så förbannat jävla åt helvete?

Jävla ***blåvitt!

Antagligen behöver jag knappast nämna något om de andra incidenterna, de som vet de vet.
Men droppen var nog när den största idioten av dem alla kom fram och frågade om jag var jag (på GP) och presenterade sig.
Varför han gjorde det?
Jo, för att han vet för mycket och verkligen tagit reda på vem jag är också.
Däremot har jag ingen aning om vad anledningen till denna ansträngning är, förutom att den korta och ofrivilliga pratstund med den mannen fick mig att inse att han saknar sig bästa kompis.
Som om jag skulle veta vad denna bästa kompisen håller hus eller sysslar med...

För det var inte jag som betedde mig som en idiot.
Och det var sannolikt inte mitt val att sabba allt för att göra saker lättare.
Tack för den, det känns fint att det är så förbannat lätt för dig att bara gå ifrån allt.
Så, du slipper. För jag är inte skyldig att ge dig något mer längre. Och egentligen, så har jag nog fan aldrig varit det överhuvudtaget.

Så för fan, kan alla jävla nollor och idiotjävlar lämna mig ifred nu?

Jag förstår Berntsson när han sätter sig ensam på en pub och kopplar av med en whiskey för att smälta allt obehag.
Hade jag kunnat, så hade jag också valt det alternativet.

Tråkigt att jag inte hann umgås mer med Sebbe idag, hoppas han stannar några dagar till.