mandax

Ord betyder oftast ingenting utan handling.

Jag föredrar nästan oftare den svekfulle mannen som alltid sårar mig för där får man alltid raka svar.
Vad som än gäller.
Och då vet man från början hur man ska ta det hela och vad man kan förvänta sig.

Sen finns det mannen som aldrig vet vad han vill.
Som säger si men efter ett tag ändrar sig och säger så.
Eller ibland inte säger något alls.
Det är snarare så att det gör mig mer förbannad över någon som aldrig kan bestämma sig eller aldrig kan ge svaren på frågorna som man så ofta behöver, än den otrogne idioten som ändock alltid ställer upp för mig.

Är det för mycket att begära kanske?

Å andra sidan så föredrar jag inga män alls just nu, egentligen.
Jag har tröttnat på den ständiga otroheten, lögnerna (sanningen kommer alltid fram) och vetskapen om att hur man än beter sig så blir man alltid lämnad.
(Fast i 3e hands vetskap är jag fan inte bättre själv, det är verkligen inte det jag påstår. Men jag brukar åtminstone hålla mig trogen.)
Däremot saknar jag kärleken, kan man sluta vara bitter någon gång?

Idag:
Övertid
Körskolan
Fika
Samtal
Träning?
S O V A