mandax

De senaste dagarna har jag hållt mig mestadels hemma.
Ingen ork att träffa folk och tröstätandes godis.
Jösses, vad dekis man kan bli ibland.

Så jag började byta låtar med folk för att ha något att fokusera på, ny musik är ju alltid kul och uppfriskande-
Från dansant poetpop som jag såg live i somras (Navid Modiri o Gudarna) till arabiskt (Natasha Atkas), dub (Kultiration) och en massa annat dansant med avslutning på  fantastiskt rolig gaypop (Magnetic Fields).
Det som verkligen rykte upp mig var skivsläppet Pacific! - Reveries, där låten Number One verkligen muntrar upp en och man känner för att dansa järnet (jeje, fånigt kan tyckas men ja älskar att clubdansa, okej...)

För att bryta dekiscirkeln så tackade jag ja till brunch hos Cassie igår.
Hon och Ohan har en nice lägenhet i de bättre delarna här på east och man blir lätt sotis både på läge och innehåll.
Vi hade mycket att ta igen då vi inte umgåtts på ett tag och Noah imponerade på Cassie, som har en grymt bra hand med småbarn. Förhoppningsvis så ska de skaffa kids även dom någon gång inom "nära" framtid.

Efter att ha hängt där hela dagen och även träffat Ohan ett tag så valde jag att gå hem, vilket är en promenad på typ 30 min. På vägen hem sprang jag på en av chaufförerna på mitt jobb och blev lite smått uppdaterad på "jobbskvallret".
När jag väl var hemma igen så kändes allt lite lättare igen.
Men det går ju upp o ner för varje dag...

Någon gång blir det bättre, det vet man alltid.
Frågan är bara när..

(P.s. En grym "nykomling" är Melinda Wrede - Det är slut)