mandax

Något som ofta diskuteras är mitt humör.
Folk som kännt mig länge vet att jag har tendens till kort stubin, hetsigt temperament.
Å förr var jag även långsint.
Detta är en del av arvet från min faders sida...
Mitt humör har ofta gjort mig rättfram, ärlig (lite för ärlig ibland kanske) och ej rädd för konflikter.
Så oftast har jag inte sett det som ett problem.
För mina vänner tycker om mig ändå och jag är onekligen inte den enda med temperament.

När folk som inte känner mig lika väl påstår sig veta att jag är arg eller förbannad så är det ofta en överdrift.
Hallå eller! Jag är en argbigga, bitterfitta, bitch...you name it.
Och jag försöker knappast dölja det eller hyckla med det.
För att citera Lisa:
"Har man en gång bott i skåne så kan man inte direkt bli positiv igen." Haha.
Kanske är det så.

Jag måste bara ventilera hur jävla fånigt det är att få höra att folk (snubbar) gick på tå i slutet av min graviditet av rädsla för att jag skulle få något sorts utbrott.
Vad jag kan minnas så har jag mellan graviditetsmånad 5 till 9 fått 3 offentliga utbrott, ett som gick ut över en person som inte förtjänade det och 2 utbrott på fashionwhore som nog fan förtjänade det. (haha).
Hey dudes, det är skillnad på att vara trött o övergravid och på att vara arg....aiiiit??!!
Män borde nog vara omkring gravida kvinnor oftare, så kanske de slutar uttala sig dumt om saker de inte har en jävla aning om.

Yes, idag är en klanka-ner-på-random-män-dag.
Tack o hej.

xlovex