Övertidsrobotar
Jag får full havandeskapspenning beviljad från 1 dec, hur gött är inte det?
Så jag kan sluta jobba precis som jag planerat.
Och nog var det i tid alltid... för all övertid kom minst en månad tidigare i år än förra året.
Imorse t.ex började jag kl.6 med inventering av vissa områden på lagret.
Så övertid 3 timmar (6-18) med lätta uppgifter är ju aldrig helt fel.
Men det påfrestar mer än man anar, särskilt nu.
Jag kopplade bort hjärnan nån gång efter 15-tiden och gick på rutin, i slutet var jag så trött att jag inte ens orkade svamla (vilket är det tydligaste tecknet på sömnbrist när det kommer till mig).
Som tur var så fick jag skjuts hem av Vincenzo.
Vem vet, jag hade säkerligen somnat på fel buss eller något sådant annars. Haha.
De senaste veckorna har jag jobbat över minst 2 dagar i veckan.
Vad får man egentligen för det?
Lite extra komptimmar eller övertidscash, möjligtvis biobiljetter (efter söndagens övertid) och noll poäng i socialt leverna. Och det årliga influensavaccinet gratis. (fint av cheferna att, öh, tänka på oss arbetare, tss, så vi inte blir sjuka...detta året får vi sprutan, om vi vill, en månad försent. haha. dumhuvven)
Man kommer hem från jobbet och går direkt till sängen, praktiskt taget.
Igår gick vi förvisso på långpromenad i gamlestan.
Men sen var jag helt slut.
Är det såhär mitt liv ska se ut fram tills pension?
Onekligen inte, eftersom min mage växer och onda känningar på mina högra revben påminner mig ofta att jag gjorde ett annat val.
Så jag har börjat prenumerera på tidningen MAMA (haha, hur cool som helst) och ligger sömnlös till och från, som innan sagt. Men det där med att man lär sig nya saker varje dag, de stämmer inte. Jag lär mig mer än så.
Sen har man ju alltid facebook, haha.
ALLA har verkligen facebook.
Relationer
Något som alltid består genom hela livet är relationer.
Från födsel till dödsbädden kantas alla händelser av ens olika relationer.
Relation till föräldrar, kompisrelationer, kärleksrelationer, arbetsrelationer, sexuella relationer, hatiska relationer (även kallat fiender) osv.
Tydligen är det något som präglar exempelvis mitt liv ganska mycket, alla dessa relationer.
Jag har alltid hävdat att relationer aldrig varit min grej och för varje gång jag hävdat detta ska alltid någon försöka motbevisa mig.
(Onekligen förlorar jag oftast den diskussionen, haha)
T.ex. mina kompisrelationer.
Från jag var liten fram tills nutid finns det några röda trådar genom mina kompisrelationer.
1. Majoriteten vänner är av det manliga könet.
2. Vänskapskretsen är bred (och kan ju såklart delas upp i grupperna nära vänner, kompisar och festpolare/bekanta)
3. Jag har nästan alltid behållt mina ex som vänner.
För varför vara osams med någon man kommit bra överens med när känslorna försvinner?
(Sen att några av mina ex är kompletta idioter är en annan sak, dom umgås jag ju självfallet inte med längre).
En annan sorts relation som tydligen hör ihop mycket med mitt liv är ju då kärleksrelationerna.
Jag och en av mina storebröder diskuterar alltid detta ämne, eftersom jag bestämt vill hävda att jag inte är pro förhållanden.
Då måste han alltid påminna mig om att jag har haft X antal (för många?) sådana för att inte kunna stå för detta uttalande.
En ständig diskussion, jag anser ju att de finns andra som "avverkat" förhållande i mycket större mängd än mig själv. (haha).
Så när man nu har så många relationer, hur orkar man skaffa sig nya?
Uppenbarligen gör man ju det genom ständiga strömmar av nytt folk, vissa gillar man och vissa inte.
Min nästa relation blir antagligen till mitt eget (första) barn.
Varav jag ligger smått sömnlös och funderar på hur jag kommer bli som mamma....
...och på tal om mamma så kommer min egen mor hit på fredag med alla bebissaker.
Hjälp.
Bite the dust...
(som sagt, vissa av oss fick inte reda på vad det blev förrän imorse när vi kom till jobbet)
Emma och hennes man har nu äntligen fått sin dotter nr.3.
Idag har man fått uppleva den svenska avundsjukan på så nära håll att man kunde ta på den.
Jag avskyr verkligen mitt jobb.
Inte undra på att de flesta som jobbat här förut är bittra.
S U C K.
Till råga på allt så dök mitt äckliga ex upp på Kellys igår igen.
Varför måste han vara i Göteborg?
Jävla kräk, håll dig undan i ditt äckliga crust-hål däruppe i Sthlm nånstans så man slipper se dig.
Och ge mig mina pengar nån gång, ditt otacksamma fanskap.
Förutom allt detta så är jag på hyfsat bra humör ändå.
Allt känns bra, bebisen sparkar inte på revbenen så hårt just nu och det finns så mycket att se fram emot.
Sjukt roliga sammanträffanden med folk från förr som lockar fram positiva minnen och nostalgi.
Fast antagligen missar jag sista matchen, GAIS - Brajjen.
Men det gör inget.
Förhoppningsvis blir det värt det...
I väntans tider
Anledningen var att Emma äntligen hade börjat få värkar (ca en vecka efter beräknad födsel)
Runt 14-tiden idag ringde han till jobbet och skulle prata med sin polare, då hade bebisen fortfarande inte kikat ut.
Så samtidigt som alla jobbar på som vanligt så väntar vi på nytt besked: vad blev det?
Säkerligen lär de flesta av oss inte få veta något förrän imorgon.
Vi håller tummarna så länge.
Själv är jag i valet och kvalet när det gäller bostad framöver.
Bo kvar i delad eller skaffa egen?
Och sen de vanliga funderingarna: ska jag vara sur på killen som dissade mig, eller ska jag strunta i det? Borde jag bry mig om jobbets rabalder eller inte?
Jag är rätt för att bara skita i allt och alla just nu, min egen graviditet är än så länge rätt behaglig och trevlig....men jag blir tröttare för varje dag nu och det går inte så obemärkt förbi.
Börjar med att vakna runt 5 på morgonen rätt ofta och jag tror alltid att jag försovit mig.
Avbruten nattlig sömn är inte till min fördel direkt.
Men ikväll ska jag orka hänga en sväng på Kellys med lite trevligt folk.
Äta pizza, spela yatzy, snacka skit och nån alkoholfri öl...de e inte dumt de.
p.s. Det känns knappast lönt att kommentera GAIS - MFF igår. Vi är så jävla dåliga. En annan dag. d.s.
Não me deixe
Snart slut på jobbet.
Eftermiddagarna är de segaste, oftast har man arbetat bort allt att göra så de att det återstår 2 timmars dö-tid.
Jag har vant mig fast jag har knappast anpassat mig efter det.
Och idag var det för jävla många köttboxar att köra ut, suck o ack o ve o alltihop. Hehe.
Som tur är har jag Lisas kalas ikväll att se fram emot.
Lisa fyller 23 imorgon och dessutom har hon & Johan förlovat sig.
GRATTIS!
Shit, de e hur grymt som helst. Visst blir man alltid paff men nog borde man sett de komma.
Om deras förhållande någonsin skulle brytas så är det ungefär samma som att kärleken skulle sluta existera.
Okej, de var kanske lite över drivet. haha.
Men dom är liksom radarparet som fortfarande håller ihop och som får oss singlar att hoppas att de finns nått lika bra där ute för oss också.
(personligen så skiter jag i relationer eftersom det inte är min grej uppenbarligen)
Imorgon ska jag hänga lite med Andreas och gå på diverse möten.
Väntar på besked om fika/häng men det dröjer...
Helgen blir änna go med facklig kurs, läsa genom Handels senaste kollektivavtal och så caféet på söndag.
Tror jag skippar att festa den här helgen också.
Jag orkar ändå inte...
Nu när jag äntligen lärt mig att tapetsera (tack som fan Lisa, haha) så blir väl köket helt färdigtpysslat i helgen också.
Segerns sötma efter en kvinnas vinst
Äntligen.
Jag har aldrig tvekat på att Stureplansprofilerna är skyldiga, helt och hållet.
Redan från första skrivelse har jag jämfört bevisen, läst rapporterna och förhören.
Att det finns folk med olika sexuella böjelser, behov, nischer osv är lika självklart som det finns folk med olika matvanor.
Men att någon, vare sig kvinna eller man, skulle vara med på en sån extrem förnedring anser jag vara total bullshit.
Hur mycket man än vill bli förnedrad, så har jag väldigt svårt att tänka mig att det varit på lika villkor.
En av försvarsadvokaterna är av åsikten att man borde analysera kvinnans samtal till SOS noggrannare.
Björn Sandin: "Man bör undersöka om kvinnan var upprörd för att det hade hänt något eller för att hon brukar bli labil när hon druckit alkohol".
Ursäkta mig Björn, men är du inte helt på det torra?
(ungefär: de var de dummaste jag har hört)
Okej, jag vet. Försvarsadvokater har enbart en uppgift: att se till att sin klient är oskyldig tills motsatsen bevisats.
Men sorry Björn och Peter, era klienter är bevisat skyldiga skyldiga och åter skyldiga.
Ibland kan svenska rättssystemet förvåna en. Och glädja en.
Även om jag fortfarande har svårt att förstå varför tingsrätten valde att fria...
(och jag hoppas att det inte har med "hellre fria än fälla..."-tesen att göra)
Kvinnans liv blir sig aldrig likt, när ett NEJ helt plötsligt var ett rungande JA i 2 mäns öron och därav valet att ta sig enorma jävla friheter....
Fy fan säger jag och hoppas att om jag får en dotter så kommer hon knäcka nötterna på den jävel som skulle våga sig på att ta sig friheter mot någon annans vilja.
Boring, boooring
Mitt sociala liv har mest levt upp till sin normalkvot genom internet, thank god att folk är tillräckligt kommunikativa när alla tror att man har pest och kommer smitta dem.
Däremot har jag faktiskt satt mig bredvid de få människor (Linus och Tina) som vågade komma hem till oss för att se den otrooooligt tråkiga EM-kvalsmatchen ïgår och hostade i hopp om att faktiskt kunna smitta någon.
Den enda som verkar påverkad av vad-som-nu-går-just-nu är Spattis.
Å andra sidan är han sjuksköterska så han kan lika gärna snappat upp nått från öron/näsa/hals.
Om livet återvänder till det normala imorgon, dvs jobbet, så har jag ännu en student att handleda.
Suck.
Hoppas han är snygg iaf.
(yeees, i'm sooo bored)
The flu is gonna get you...
Jag hoppas bara på att det inte är influensan som kommit för att mig också, men med min otur vet man ju aldrig.
Det hela började urarta natten till idag, då jag bara låg o hostade och kände febern åka runt i kroppen.
Nån timme innan jag skulle upp fick jag krampanfall i vaderna och de flesta vet hur obehagligt det är.
Själv har jag inte haft kramp i vaderna sen jag tränade mycket (typ 1,5 år sen) och överansträngde vadmusklerna.
Men inte ens det var i närheten av hur jävla ont det här gjorde.
Ett besök på MVC en timme senare gjorde mig inte direkt gladare när barnmorskan informerar mig att det tar längre tid att bli frisk när man är gravid pga all ansträngning.
Som tur är så är det bara jag som tar stryk av att vara sjuk, bebisen klarar sig undan så det slipper jag ju oroa mig för. Om jag nu inte skulle bli allvarligt sjuk, för då vet jag faktiskt inte hur det hela påverkas...
Dagen slutade med att jag drog från jobbet runt 14ish och sen har det mesta varit i en stor jävla dimma.
Jag har precis klarnat till nu och inser återigen hur grinig jag är när jag är sjuk.
Tråkigt för folk i min närhet bara, jag blir typ 5 år gammal och inget är bra.
Nu är jag i valet och kvalet om jag kommer orka gå till jobbet imorgon igen, jag har verkligen ansträngt mig för att gå dit varje dag, trots att jag varit sjuk, med inställningen att allt bara kan bli bättre.
F O O L Y O U!
Tur att man har internet så att man typ kan vara social ändå.
(Alla finns ju på facebook, haha)
Plasticworld
Väldigt sällan händer det att systemet stängs ner på företaget.
Det är det värsta och, faktiskt, bästa som kan hända.
Inget funkar, folk blir först sura och de som missat att bli informerade står mest och ser förvirrade ut i väntan på att någon ska förklara för dom.
Sen så funkar allt som vanligt, med lite småändringar eftersom allt måsta skötas manuellt.
För min del innebär det en avkoppling på ca 15-20 min tills de hela är fixat.
Och sen har jag och min kollega massor att ta igen medan folk går på lunch.
Aaah, 10 min av tystnad.
Underbart.
I annat fall skulle man säkerligen svära över all datorisering, som min kollega Patrik gör, men varför lägga ner energi på att störa sig när saker fortfarande kan skötas manuellt...?
Jag försöker hitta de där små bra sakerna som gör att man står ut med jobbet i ca 1,5 månad till.
För jag avskyr verkligen mitt jobb just nu.
...and now, they want more...
Fint besök från både sveriges baksida, även kallad hufvudstaden, och från söder.
Det blev både fest och dans o lite till, uppdateringar på skvaller och vad som hänt sen sist.
Så köket är såklart inte färdigt på långa vägar, haha.
Lördags kväll bjöd på fest hos min syster och det var trevligt, trodde att umgänget skulle vara lagom packat när jag väl dök upp där men de var ovanligt städat för å vara en 30-årsfest...tur för syrran de. ;)
Sen var de dags att dra på klubb.
Hittade hela gänget på Club Traffic, som gästade staden för kvällen.
Fet D'N'B och grymma DJs i vanlig ordning, en aningen trötta var de dock eftersom de hade även kört klubb kvällen innan på Båten i Sthlm.
Det dansades långt in på småtimmarna och en & annan flört var att betrakta.
Sen var jag helt slut och det var skönt att åka hem vid 3-tiden.
Igår var det då dags för GAIS-BP.
Vädret sög som vanligt och det var nog en av de tråkigaste matcherna ja bevittnat på hela säsongen.
Fast vi vann ju med 2-1!
Från första målet till slutet så hände fan inget förrän i förlägningen. Och då var de en jävla massa.
Men men, man kan ju inte få allt.
Så bara för att helgen var på tok för händelserik så får man ju måla hela veckan.
Tur att man är sjuk så att man kanske kan muta någon annan att göra det. ;)
At the discotheque
Eller ja, för min del är de helg om ungefär 25 min.
Mycket som ska göras: måla, tapetsera, handla present till syrran (morsan har ja redan fixat present till, tacka vet ja internetshopping. hehe), vara frukost/lunchvärdinna osv.
Fast ikväll är det bio som gäller.
Senaste Resident Evil-filmen blir det och nog e de spännande alltid.
Och kvällen har mer spännande att bjuda på än bara filmen.. ;)
Imorgon blir det även kalas hos syrran och sedan klubb.
På söndag är det GAIS - BP, det får man ju inte missa.
Känns som en bra helg att se fram emot, men när jag kollar på min lista över saker att göra, ställen att vara på och personer att träffa....ja, då känns den alldeles för kort.
Trevlig helg!
Domarskandaler
I helgen var jag som sagt i Sthlm.
Efter att ha bevittnat både DIF - ÖSK (4-1) på lördagen och AIK - GAIS (0-0) på söndagen så kan jag klart påstå att det inte finns objektiva domare på sthlms-matcher.
Domaren i första matchen var solklart partisk djurgårdare och domaren i vår egen match visste nog inte riktigt vad han sysslade med. Antagligen hatade han båda lagen, klara felbedömningar hela matchen igenom.
Man kan tolka detta som att allsvenska domare knappast vågar mucka med sthlmslagen, speciellt inte när de är i guldposition.
Trots detta är jag mycket nöjd med att vi återigen lyckades sopa undan mattan för AIK:s guld.
Tråkigt att vi inte lyckades vinna, då detta var en av våra bättre matcher på hela säsongen.
Men ett poäng som satt fint, det kan ingen ta ifrån oss.
AIK-buset (som min far kallar dom) var självfallet mycket upprörda och polisen hade svårt att hålla ställningarna, vilket resulterade till att GAIS-supportrarna fick stanna instängda på Rå(tt)sunda i nära en timme efter matchen.
Stackars busschauffören fick hitta sin buss med försök till vandalisering.
Dock var de "bara" 2 rutor som blivit lite knäckta och hemfärden verkar ha gått ok.
Min egen sthlmsvistelse var mycket trevlig och underhållande.
Kl.5 måndag morgon ville jag bara stanna, vilket är en ovanlig företeelse.
Det bjöds på fest*4, släktmiddag, trevligt sällskap, shopping, sightseeing, nya och gamla bekantskaper osv.
Träffade även mitt senaste kusinbarn, en charmig och totalt galen snart 2-åring vid namn Max.
Alla trodde att detta skulle avskräcka mig inför mitt eget barn, men icke...
Helt enkelt hade helgen allt.
Precis vad jag behövde.
Så självklart åker jag tillbaks om en månad igen, då det även är vår sista match....mot Hammarby.
Grattis till min syster Sandra som fyllde 30 år (tant) igår!
Och grattis till Adrian som fixat egen lägenhet.
