mandax

När han tittade in i mina ögon och log så var det nått som hände.
Det kändes så jävla fint.
(eller?)
Hela jag bara ryste, huh, va läskigt.

Men jag åkte hem istället.

För jag kunde verkligen inte stanna när jag blev förvirrad.
(och kallt var det ju)
Fast varför ska jag sitta och vänta på någon som aldrig kommer tillbaks?
Det är inte jag.
När man vet att han inte kommer göra något åt det, eftersom han själv inte vet vad han vill göra åt saken...

Det är så störigt att mitt liv snurrar för mycket runt relationer.
Så har det förstås nästan alltid varit.

Imorgon är det shopping och latte som gäller, woho!
(återkommer senare)